En annan sak:
när jag pratade om Stockholms blodbad med treorna i tisdags, kan ni fatta att en onge då räckte upp handen och bara: ”Men jag såg på tv att det var en av männen som skulle halshuggas som tog fram en lapp och bara räddades” och jag kan inte beskriva alla känslor som bubblade upp i mig då för jag blir så lycklig när de säger så där och jag utropade ”Ja! Det var ju BRASK!”. Överhuvudtaget är brasklappen en av mina bästa historier någonsin. Kan ni fatta vilken gubbe?
Hej då!
Publicerat i jag jag jag
Okapin är och fiskar (!!!) och nu börjar det spricka opp och jag ska gå ut och promenera och lyssna på systrarna Widells podcast. Jag har lyssnat på tre-fyra avsnitt och jag tycker att det är trevligt. Jag tycker att det är extra trevligt eftersom systrarna ibland låter som att de är rena fucking Mia Törnblom (som i avsnittet om idealkroppar – är det verkligen så att vi påverkas det minsta av dessa floskler) men också är lite politiskt inkorrekta ibland som när de sitter i en bil på Djurgården och berättar om en annan bil som står där med en ”rysk” kvinna och en maffiaman (som sedan går ut och flyger ett modellflygplan).
Howevva: man kan ha baddräkt på sig under promenadbraxorna och ta ett dopp vid Huvudsta. Ett premiärdopp. Tjoho!
Publicerat i Granatäpplen
Jag försöker verkligen att inte vara en person som försöker pracka på folk det jag tror på. Nu är det ju nära nog en omöjlighet, för allt som jag skriver om här handlar ju om vad jag tycker och tror. Även när jag gör ett passivt val, som att fortfarande vara medlem i Svenska kyrkan, som av lättja, när jag inte tror på den kristna guden (eller någon annan religions gud), är ett val. Att jag inte har plockat bort ost ur min kost är ett annat passivt val, att jag fortfarande har vissa lädergrejer i min garderob, även om jag inte använder dem. Att jag inte tydligare visar vad jag står för exempelvis på Twitter är också ett slags val. Å andra sidan är det ett missvisande exempel, för på så sätt kan ju folk tro att jag tror någonting annat än jag tror. Och i vissa frågor är det faktiskt viktigt att folk vet jag tycker. Som i frågor om jämlikhet mellan kön eller etniciteter. Där har jag en tydlig ståndpunkt och det finns så många röster som hörs som tycker så diametralt annorlunda än jag, så jag tror att varje röst som tycker som jag måste höras (här är jag dessutom ocharmigt övertygad om att jag har rätt).
Ett problem med att vara tydligt med vad man tycker i vissa frågor, särskilt de frågor som har med moral att göra, är att många förväntar sig att man ska ta ställning i alla frågor eller vara som en fantasiperson helt utan fel och brister. Om jag åker tåg 19 gånger av 20, får jag skäll när jag 1 gång av 20 tar flyget. Om jag undviker paprika för att den paprikan som vi äter i Sverige under vintermånaderna nästan undantagslöst är odlad i Holländska superväxthus under otroligt miljöskadliga former, ifrågasätts jag när jag beställer in rätter med sockerärter (från Kenya) på tallriken. Det är ganska trånga mallar vi försöker pressa in våra medmänniskor i. Och naturligtvis: det gör jag också.
Ändå tycker jag – paradoxalt nog? – att människor har rätt att ifrågasätta det jag gör. Jag tycker att det är rimligt att någon frågar mig varför jag har läder i min garderob när jag tycker att det är fel att döda djur (jag har inget bra svar på den frågan, vilket är skäl nog att göra mig av med det – en förklaring är dock att jag har formulerat min ståndpunkt under tiotals år och att det sällan finns någon tydlig gräns då en människa förändras, utan att det ofta sker under tid, plötsligt inser man att man har saker eller gör saker som inte längre känns okej).
En av de bästa sakerna jag tycker att det finns med att vara människa är min förändringsprocess (obs att jag inte kan jämföra detta med att vara människa med att vara någonting annat). Jag behöver inte tycka likadant nu som jag tyckte för fem år sedan. Jag lär mig saker hela tiden och jag kan välja att ta till mig det och ändra mitt beteende. Jag kan ignorera saker nu, som jag plockar upp om tio år och gör något åt (som läderskärpen). I början av mitt vegetariska liv åt jag fisk till exempel. ”Hur kommer det sig?” undrade någon och jag hade inget bra svar på det, så jag slutade. För ett år sedan lärde jag mig en del nya saker om fiskar och nu kan jag inte riktigt komma ihåg hur jag resonerade när jag bestämde mig för att sluta äta kött från ko, gris och kyckling, men fortsätta äta kött från fisk och räka. Utan frågan om varför jag fortfarande åt fisk, hade det dröjt längre innan jag själv började fundera på det om jag ens hade börjat ifrågasätta det på egen hand och om jag inte hade börjat fundera på det hade jag kanske fortsatt att äta fisk och den personen som jag är just nu hade inte varit nöjd med det.
Och även om jag att man måste få välja sina strider, måste ju ens medmänniskor få fråga hur man har valt. Och det behöver inte vara en anklagelse att fråga någon hur den resonerar när den källsorterar, äter ekologiskt och köper sina möbler och kläder second hand, men flyger en gång i veckan eller köper sina extensions från fattiga indiska kvinnor.
Sedan kan det naturligtvis vara så att man har en bild av sig själv som väldigt god och att man därför ser en fråga om exempelvis flygresor eller löshår som en anklagelse (gudarna ska veta att jag blir stött om någon ifrågasätter en flygresa jag gör – jag som flyger så sällan, jag som är så god). Men man kan ju också svara: ”Hej! Kul att du frågar om mitt löshår. Det är syntet”. Eller ”Mina jordgubbar är importerade från Tyskland. Jag var vansinnigt sugen på jordgubbar och resonerade så här: i övrigt gör jag ett mycket litet avtryck på jorden, så när jag blev sugen på jordgubbar innan den svenska jordgubbssäsongen kickade igång valde jag att köpa tyska gubbar”.
Alltså: det enda jag ville ha sagt med det här superlånga, ostrukturerade inlägget var att jag tycker att argumentet ”Men du då!” är så himla dåligt. Och det här med löshår och tyska jordgubbar är ett autentiskt exempel från en bloggare som hade löshår på en bild och fick frågan om hur hen resonerade när hen valde att ha löshår eftersom hen är en feminist (det var inte jag som ställde frågan, så jag tänker inte försvara logiken äkta löshår = ej feminist här även om jag förstår vad frågeställaren syftade på). Då svarade storbloggaren att jeans inte heller var så himla bra (= ”Men du då!”).
Nej, det är de inte. Och fan, bomullsindustrin är rent tokig och om ni visste hur mycket bomull jag har i mina garderober (det är ta mej sjutton helt SJUKT!), jag borde verkligen ta mig en ordentlig funderare på det där och BARA köpa saker som är second hand eller varför inte – trumvirvel – inte alls?!, men där är jag inte än. Men också: ibland blundar jag för saker som jag inte vill se, för att jag så gärna vill ha något eller för att jag inte orkar eller för att jag inte är redo. Så är det.
Och först två-tre kommentarer efter feminist->löshår-frågan svarade storbloggaren att 1. håret var syntet och 2. bloggarens läsare inte skulle trilla av stolen om hen inte var perfekt, hen köpte ju till exempel tyska jordgubbar. Tugga i er det bara! (Obs! Allt det där skrev inte hen, det är jag som tolkar och tillför…).
Som ytterligare en vinkel i denna röriga vi ändrar oss, vi kan inte vara perfekta, man måste få vara imperfekta-historia, så tycker jag att det är märkligt att det finns så många människor som älskar att peka på tankevurpor eller inkonsekvenser hos andra människor. Jag tänker att det är en slags bristsjukdom (detta tänker jag från min tron).
I går var jag Dalai Lama och sa till Okapin: ”Men det där är ju ofruktbart. Du kan inte ändra andra människor, du kan bara ändra dig själv”. Man kan visserligen försöka få sina medmänniskor att fundera över sina val, men ibland är det ju så att man inte har rätt själv trots att det känns så jävla rätt. Det finns emellertid vissa saker som ni aldrig kan rubba mina åsikter om, men ni är hjärtligt välkomna att försöka. Jag brukar bli himla irriterad när någon ifrågasätter mina självklarheter, men när jag har fått fundera ett tag (ÄLTAT) leder det ibland till någonting mycket bra.
Så: hur resonerar ni?
Slut.
Publicerat i jag jag jag, mat, tomat
Solig dag idag. Imorgon ska det regna! Jag är en optimist som ni märker.
Men på söndag ska solen skina igen. Jag älskar varma vindar som SLICKAR MIN HUD!
Publicerat i fotografier
När vaknade du imorse?
Svar: Jag vaknade 6.39.
Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Svar: Okapin utropade att klockan var 7.39, som att vi hade försovit oss, så jag blev väldigt förvirrad och sedan kunde jag inte somna om när vi snoozade till 7.10.
Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Svar: Jag har ringt en kvinna. Vi ska träffas på måndag och det var det vi bestämde.
Vilket humör är du på?
Svar: Jag är förväntansfull och glad. Men jag är lite irriterad på grund av uppkopplingen som suger.
Vad har du på dig just nu?
Svar: Jag har, trots värmen, svarta strumpbyxor, en svart kofta, en vit-och-svartrandig klänning och inget mer.
Har du ont någonstans?
Svar: Nej.
Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Svar: Jag är jättesugen på mina lunchwraps.
Hur mycket var din senaste lön på?
Svar: Den fick jag idag och den var på 13 600 kronor.
Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Svar: Jag minns inte ens. Det måste ha varit i måndags när vi veckohandlade på Ica Maxi. Mat för alla dagar till och med söndag.
Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet idag?
Svar: Jag har kollat mejlen och twitter i telefonen, men vi har något bus med bredbandet på kontoret, så laskasken kom jag till via telefonen.
Vad ska du göra idag och ikväll?
Svar: Idag jobbar jag på kontoret. Fixar eko och sådant där. Upprättar en lista över royalty och andra utgifter. Sedan ska jag åka till Biblioteket Plattan och byta böcker och därefter ska jag ta mig hemåt om tunnelbanan funkar (strömavbrott – annars promenerar jag nog längs Karlbergs kanal och via Huvudsta) och äta korv stroganoff och kolla Mad Men och ta helg!
Vilken är den första låten du sätter på idag?
Svar: Det har redan hänt och det var Queen Ida med ”My girl Josephine” på bussen till Älvan.
Varför ska man läsa din blogg?
Svar: För att plötsligt händer det.
Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Svar: Jag åt frukost. Framför teven förmodligen.
Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Svar: Kanske för mina röda skor som jag ska sätta på mig snart. De är fina och foträta.
När fotade du något senast, och vad?
Svar: Jag fotograferade kastanjeträdet vid pizzerian i hörnet samt en bil. Fotot finns på Insta to the gram.
Kommer du göra av med pengar idag, på vad?
Svar: Jag kommer nog att köpa juice till morgondagens frukost samt bröd. Dock fick jag som sagt lönen idag, så det är massor av räkningar som jag har lagt in på min internetbank som kommer att dras idag.
Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Svar: En vägg.
Vad borde du göra idag?
Svar: Inga borden alls!
Vad ska du ha på dig idag?
Svar: Samma som nu men även de röda skorna. När jag kommer hem kanske jag kryper in i något bekvämare, såsom pyjamasbyxor och slapp tisha.
Men är det något nagellack som torkar snabbt, upplever jag att det är OPI. Jag ska säga att andra nagellack kan jag måla på två timmar innan jag går och lägger mig och det blir typ lakansmärken i nagellacket under natten. Jag studerar mina händer och tänker att det är ovärdigt.
Kul grej förresten: om en månad har midsommar varit. Sedan blir det bara MÖRKARE. Eller det var ironi. Mörker är deppigt. I juli. Men fint i november.
Publicerat i fröken
Hur många av er kunde inte heller somna natten till idag? Mommy och jag somnade båda vid halv två. Jag visserligen för att jag blev stressad av att jag skulle vakna när Okapin kom hem mitt i natten, ja, jag blir stressad av att väckas mitt i natten och jag vaknar alltid när Okapin kommer hem hur tyst han än är. Ikväll kommer han också hem trippelsent, pågrund av inspelning, men jag har varit hos terriern och ätit wok på balkongen och det var mycket fint, jag fick springa till bussen sedan, för att slippa vänta halvtimmen och då fick jag vä-här-sta hostan. Det var ett aber i och för sig.
Nu då: sova. Kanske lyckas jag inte ikväll heller, men har druckit två folköl och det brukar hjälpa. Dock: i morgon är jag vikarie i ovan klass och hade gärna varit pigg då liksom.
Publicerat i fröken, Granatäpplen
