Om 3 år:
Hela dagen har jag väntat på ett essemess från Posten som talar om att jag kan gå och hämta mina jävla röda brallor från Hennes & Mauritz (värda 198 kronor), istället fick jag ett påslakan från La Redoute. Vill ni inte bara dö när sånt händer? Alltså: jag vill verkligen inte det, jag är så nyfiken på vad som ska hända sen, när jag är 47 liksom, brukar ni tänka på vad som ska hända när ni är 47 år? Jag vet inte vad jag vill ska ha hänt när jag är 47 år, men jag hoppas att jag inte bor kvar i den här eländiga lägenheten vid järnvägsspåren, att jag inte jobbar kvar på den eländiga skolan i förorten, fan, jag hoppas till och med att jag har bytt jobb totalt, kanske jag jobbar i en reception, what do I know?, jag tror att jag skulle vilja bo i ett hus, kanske vid havet, jag vill inget hellre än att Dylan ska vara där jag är och att han inte ska vara arg på mig, utan att det ska vara ungefär som det är nu, men att vi känner varandra tjugo år bättre.
Laskask 