#Blogg100: 50

[Obs! Halvvägs.]

2004 kom jag in i hyressvängen. Jag hade hyrt en etta i Gävle i flera år innan, men nu fick jag tag i en dito i Sundbyberg genom att skicka välformulerade brev till privata hyresvärdar. 

Liten var den. 30 kvadrat men välplanerad och med en balkong ut mot järnvägsspåren. Tre år senare flyttade Okapin in till mig men det känns som en evighet åren som jag bodde där ensam. 

Vi bytte den mot en tvåa vid kyrkan. Den var också välplanerad med ett supermysigt kök. Den enda nackdelen var att den låg på bottenvåningen så den hade ingen balkong men i gengäld fanns en gräsmatta på baksidan där man kunde sätta upp en solstol och läsa från april. Vattentornet med dess gräsmattor var också nära. 

Sedan flyttade vi hit. Västerort. Det är varken Blackeberg eller Ängby, men det är 70 meter från Mälaren och 3 till ett naturreservat. Lägenheten är superny – 2013 – vilket jag var en motståndare till i teorin men i praktiken var det så himla skönt att flytta hit efter 6 år i en funkislägenhet med så dålig ventilation att vi dödade tre-fyra silverfiskar ilande över vardagsrumsgolvet varje natt när Bearnaise var en bebis. 

Här är vårt så kallade vardagsrum. Det är verkligen var dags rum. Vi hänger alltid på golvet framför soffan i soffan. Bearnaise leker där och vi läser för honom och vi tittar på Bing. Det bästa med vår tv är att vi kan se SVT play direkt i den. Det sämsta är att det är en version av SVT som inte innehåller allt som appen gör.

Vi har en balkong mot skogen som jag tycker mycket om. Nackdelen i det här rummet är att grannhuset är väldigt nära så därför har vi en ljus gardin framför fönstret. Grannarna har inget fönster precis mitt emot men det känns ändå mycket mer privat sedan den där gardinen kom upp. 


Åt andra hållet är köket. Det är alltså öppen planlösning och när Bearnaise är så här lite är det ju toppen att kunna ha koll på honom samtidigt som man diskar eller lagar mat. Köksbordet rymmer med näppe flocken, som är 9 personer – ett köksbord för stora middagar är ingenting för två eremiter som vi. Det har vi insett. Vid köksbordet sitter vi och ritar motorcyklar och bilar och bakar med play doh. 

Just nu är vår lägenhet extra festlig eftersom jag köpte girlanger och ballonger för 400 när Bearnaise fyllde 2. Han sa bokstavligen wow när han kom ut i köket på morgonen och fick se det. Det var värt.


Soffan ropade mamma och pappa in på auktion i Hallsberg. Den kostade 300kr. Sedan målade de den vit och körde hit den. Den trivs vi med.

#Blogg100: 49

– Vi måste arrangera något, sa hon.

Vi nickade avmätt.

– Ja, jo, absolut.

Vi träffades varje dag på gården utanför vårt hus. Våra ungar var födda med bara tre månaders mellanrum. Hon var ivrig att lära sig svenska.

– Vi har inte sett… setts … sett varandra … heter det så? på länge? Sa hon.

Snart skulle hon ha ett prov på SFI. Men först skulle hon preparera middagen. Pasta! Såklart. Hon var ju från Italien. 

En gratäng med aubergine beskrev hon. Utan förekommen anledning uttryckte jag min skepsis mot aubergine. Herregud har du ingen uppfostran? Tänkte jag. Om mig själv. Hon var oklanderlig. Läste bara inte av våra signaler. 

När hösten blev kallare träffades vi inte på gården efter jobb och förskolor längre. Jag träffade henne på väg till bussen en dag strax innan nyår. Hon försökte framföra en inbjudan och för en stund blev jag förskräckt och trodde att hon föreslog att vi skulle fira nyårsafton tillsammans. Så var det inte. Hennes son skulle fylla 2 år i januari och vi skulle få ett inbjudningskort till hans kalas om två veckor. 

Vi skrev till telefonnumret på kortet att vi skulle komma alla tre. Så praktiskt med ett kalas i dörren bredvid. Vårt första barnkalas med Bearnaise. Vi kom först. Ett bord fullt av quesedillas, rulltårta, sockerkaka och kex. 

Okapin fick en öl och jag apelsinjuice. Vi satt på golvet. Bearnaise lekte med sonens leksaker. Det kom tio barn till. Plus föräldrar. Vi dansade ringdans. Okapin sjöng med.

– Du sjunger bra! Utropade hon. Det märks … märka… heter det så? … att du är musiker. 

Lätt kallprat med andra föräldrar. ”Hur känner ni?”. Vi gick först. Vi hann inte äta tårta så det ringde pappan på med en halvtimme senare. Då låg Okapin i sängen i helmörker med migrän och yrsel och jag hade precis kvicknat till efter intryckafestivalen. 

Jag skulle vilja förklara för henne att vi tycker om dem. Att vi tycker att det är mysigt att ha dem som grannar. Att vi hoppas att Bearnaise ska vilja leka med deras son när han blir äldre. Men vi har uppenbarligen ett enormt behov av att vara för oss själva mycket. Vi behöver ta pauser och smälta intrycken ibland. Det är inte typiskt svenskt, så som vi är, men vi är introverta båda två och vi gör ansträngningar emellanåt, men varje ansträngning kräver också väldigt mycket återhämtning. Vi har dåliga batterier. De behöver laddas ofta. Fast vi har inte kommit dit än, där vi kan försöka förklara. Ofta är det dessutom enklare att bara vara jäkligt märklig. 

#Blogg100: 48

Idag gör vi ingenting för i morgon är påsklovet slut och det är så tråkigt. Inte för att jag inte trivs på mitt jobb och ser fram emot att träffa min bästa kollega, utan för att vi tre i familjen Sås är på varsitt ställe och för att klockan ringer klockan sex och för att det här långa påsklovet som var är slut. Jag är aldrig i nuet. Jag är i morgon. Till och med på fredagar är jag i morgon. Då är jag lycklig, för då har jag helg.

#Blogg100: 47

Från Hanna.


Tre saker du älskar:

Förutom människor;

1. Att ha det rent hemma.

2. Att cykla till jobbet.

3. Fredagar efter kl 13.

När grät du senast?

Jag hade en sorglig vecka för min moster dog.  

Vad skrattade du åt senast?

Bearnaise lyfte precis på huvudet och pruttade ut nappen med tungan. Okapin och jag blev förvånade och skrattade. 

Har du en bra hårdag?

Inte så värst. Jag behöver verkligen klippa mig. 

Säg något fint du funderar på?

Sommaren! Bilden är från vår balkong och det ser härligt ut! Jag funderar en hel del på hur sommaren kommer bli. När jag tittar på bilder från sommaren 2016 ser den ju fin ut? 

Ditt livsmål?

Orimliga Se till att bli nöjd

Beskriv rummet du är i?

Det är vårt sovrum. Vi satte benen på sängen idag efter typ ett år utan ben. Sängen är därmed mycket högre än vanligt. Bredvid mig på höger sida är mitt nattduksbord och en garderob. Bredvid mig på vänster sida sover Bearnaise,  ligger Okapin, är ett fönster. Framför mig en (ett?) sideboard med en jordglob som lyser hela natten. Det är en gammal vana från när Bearnaise var bebis så att vi ska se var han ligger när vi vaknar mitt i natten (och – mest förut- att kunna kontrollera hundra gånger i minuten att han andas).


Var vill du vara om sex år?

16 april 2023 vill jag vara i det här rummet med Okapin. Bearnaise ligger i sitt rum och jag kanske får gå in om en stund och påminna honom om att släcka. Jag skulle helst önska att jag inte jobbar som klasslärare precis då (även om jag skulle kunna göra det senare i livet igen). När man jobbar som jag gör tar man klass på klass och har dem tre år och ska jag jobba så tills jag blir pensionär har jag typ 10 klasser till. Det verkar enformigt. Kanske har jag en grupp sva-elever eller jobbar med ett läsförståelse-projekt eller så gör jag någonting med böcker. Vad? Vet inte.

 Helst skulle jag vilja att vi hade mysig stuga med brygga vid sjö, men det är mycket av sparandet som jag offrar när jag jobbar 80% nu. Det kan kvitta. 

En sak du önskar dig?

Ett större förråd. Verkligen ett större förråd.

Det senaste du åt?

Ostbågar. 

Hur blir din sommar i år?

Den blir bra. Vi har hyrt ett hus på Kullahalvön. Just nu känns en vecka för kort men jag hoppas att vi maxar dagarna så att vi känner oss nöjda när vi drar hemåt. Jag skulle gärna hyra en bil i juli så att vi kan åka på utflykter för badet närmast oss är så himla populärt och fullt med människor. Vi har ett litet bad 300 meter från vårt hus där jag vill bada helst varje kväll. 

Sedan slipper vi dra ner till Småland för Okapins föräldrar kommer nog till oss istället… och så ska vi kanske åka till Värmland med mina föräldrar. Sommaren slutar ganska tidigt för jag börjar jobba i början av augusti. 

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?

Klädde ut mig till Karlsson på taket. 

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?

Nej, jag är ganska spontan! 

Vad är viktigt i ett förhållande?

Att man ger den andra vad den vill ha ibland och inte bara vad man själv vill ha. Inom rimlighetens gränser förstås. 

Vad är viktiga egenskaper hos en partner?

Att hen är snäll. Jag tänker på Micke i KVFÖ och han tycker att han är snäll och att alla flickvänner han haft velat ha farliga killar och gjort slut och jag under: vem gör sånt? Jag tror att killar som säger så kanske inte är så snälla som de tror. Okapin är snäll och rolig och har underbara armar. 

Vem kysste du senast?

Okapin.

Har du något onödigt du gör?

Ja, jag ältar allt. Jag är Baby ”I carried a watermelon” precis hela tiden. Som att: ”Vad sjutton sa jag nu?”. Ibland undviker jag att säga 2/3 av vad jag vill säga för jag ältar det i mitt huvud så mycket innan.

Vad är det sämsta med denna vecka?

Vädret.

Vad ska du göra i höst?

Ha en tvåa (andraklass). Cykla till jobbet. Köpa vettiga veganska vinterskor. 

Vad har du i ditt kylskåp?

Jag har mjölk, yoghurt, smör, ost. Jag har en matlåda med broccolipasta. Den är jättegod! Jag har öl och ketchup och saltgurka och gelé. Vi älskar gelé och äter det till till exempel pommes frites. 

Detta är ingen Pokémon utan ett äkta djur!!!  

#Blogg100: 46

Jag ältar. I veckan har jag ältat min killes pappa och funderat massor på vad han tänker. Och jag har tänkt att han nog tycker att jag är en ganska tråkig typ, för det känns så förtvivlat skönt att gå undan ibland och då gör jag det. Jag har tänkt att det inte spelar någon roll. Jag tycker inte att han är jordens mest fantastiska person heller, men jag ändå avslutat med att tänka att det är synd att jag inte ansträngt mig mer. 

#Blogg100: 45

Det jag tycker är svårt är att umgänge ska ge energi när jag blir så himla trött. Men missförstå mig inte: jag tycker så himla jättemycket om personer som jag kallar mina vänner. Jag försöker hitta ett sätt att förklara min egen energilöshet för mig själv och hantera situationer där jag får väldigt mycket intryck. 

När jag ser mig omkring upplever jag att alla andra orkar eller att alla andra åtminstone anstränger sig. Jag anstränger mig också.  

#Blogg100: 44

Jag är ganska rigid när det kommer till rutiner. Klockan 18-ish äter vi varje kväll. När hela familjen ätit upp – Bearnaise brukar antingen vara allra sist eller klart först – badar Bearnaise. Först kör vi alltid en rutin som går ut på att Bearnaise gör snarkljud och säger mamma. Det är Bearnaises sätt att fråga om det är jag som ska natta honom. Det gör jag varannan kväll. Den som inte nattar diskar, så när Bearnaise har klart för sig vem som ska natta honom, brukar han konstatera att den andra föräldern ska diska. Ibland gör vi om den här rutinen några gånger. 

Bearnaise badar varje kväll i en skvätt olja. Vi har aldrig tvättat hans hår. Vi kanske borde… Ibland vill han inte bada alls och ibland vill han inte gå upp. Men vi tar upp honom strax innan sju. Vi sätter på Bearnaise pyjamas och strumpor, borstar hans små tänder och sedan tittar vi på Bing på SVT Play* i teven. Ibland vill Bearnaise hellre se motorcyklar. Då säger han wromwrom och gör små rörelser som att han gasade med sina händer. Det finns inga motorcyklar på SVT play? 

En av oss har gjort ordning en flaska välling och många kvällar säger Bearnaise plötsligt godnatt och rusar till sängen. Andra kvällar ropar han igen! Igen! redan när Bing sammanfattar dagens avsnitt (varje avsnitt slutar med en sammanfattning och en slags sensmoral). Nu ska jag berätta detta oerhörda: ibland får han se ett avsnitt till. Det beror lite på hur trötta jag och Okapin är. Han brukar alltid springa mot sängen när den som ska natta säger Ska du och jag gå och lägga oss? Liten hand vinkar Natt natt.

Då är klockan sju och det har funnits typ fem situationer under två år då vi avvikit från den här rutinen. Eller så ska jag inte skriva, för de två-tre första månaderna i Bearnaises liv skrek han två-tre timmar varje kväll medan vi guppade honom. Men vi har haft en speciell nattningstid sedan han var ungefär fyra månader och… ptja. Det har funkat bra. 

* Pandos byxor???