#Blogg100: 98

Det var svårt att veta var jag skulle publicera den här spaningen men den är relevant, inte sant?

Idag, när jag skulle lägga en kudde under madrassen för att inte Bearnaise skulle rulla ut, fick jag se någonting på golvet. Jag identifierade det snabbt som hud eftersom jag vet att Okapin ligger och drar (anmärkningsvärt stora) hudbitar från sina hälar på kvällarna.

Okapin! Väser jag ilsket och han slutar för stunden men inte för evigt.

Jag samlade ihop hudbitarna i en liten hög, men jag dammsög inte upp dem av principskäl. Istället fotograferade jag dem och skickade bilden till Okapin. 

Tänk nu om Okapin hade dött ifrån mig. Bergis hade jag sparat de här små hudbitarna i en liten ask. En gång sparade jag min stortånagel som ramlade av efter att jag dragit upp den i ett skåp. Jag kastade den flera år senare. Okapin har fortfarande en burk med en liten tofs från mitt hår i sideboarden. Den är från sommaren vi träffads och nu när jag ser det i skrift tänker jag: Tur att vi är introverta när vi också är så morbida!! 

Annonser

3 responses to “#Blogg100: 98

  1. Alltså HAHA. Snacka om att kaka söker maka. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s