#Blogg100: 89

Den där om förlossningar
Från Jenny.

När blev du förälder?

 2015, när jag var 35. 

Hur många barn har du? 

Ett. 

Var graviditeten planerade? 

Superplanerad. Första ägglossningen efter Okapins 40-årsdag skulle vi försöka, bestämde vi den sommaren. Vi var osäkra på exakt när jag hade ägglossning så vi försökte i fem dagar i sträck.

När fick du reda på att du var gravid? 

När mensen uteblev två-tre veckor senare (den var superregelbunden; var 27:e dag, så jag fattade väl egentligen direkt). Några veckor senare gjorde jag ett graviditetstest. Det var kanske i vecka sex. 

När berättade du om graviditeten? 

 Jag ringde till min mamma och storasyster och sa att jag var gravid samma kväll som testet. Eller min syster messade jag för hon svarade inge i telefonen. Pga framtidsdiskussioner fick jag berätta för såväl min rektor som några inte supernära kollegor ganska tidigt (strax innan vecka 12) att jag väntade barn. Jag är inte så bra på att låtsas att jag ska vara med på något som jag vet att jag inte kommer att vara med på. Min närmare kollega berättade jag också ganska tidigt för eftersom jag gick till doktorn ofta i början pga min sköldkörtel eller snarare bristen på den. Levaxinet behövde knixas med. Min bästis frågade mig typ i vecka 2 om jag var gravid pga avstod öl eftersom jag ju inte direkt inte visste att jag kunde vara gravid. Kanske fick jag svara. 

Hur många barn vill du ha? 

Ett. 

Tätt ihop eller långt isär? 

.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna? 

Ja, jag var skitorolig. En gång åkte vi in till förlossningen för att jag inte kände Bearnaise på hela förmiddagen. Jag läste en del artiklar om barn som dog i magen och sjukvård som inte tog mödrarnas känsla av att något var fel på allvar. Marinerade mig i olyckstankar. Taxichauffören till Karolinska var helt jobbig. Jaså, Karolinska kör grejer på helgerna också. Lustigt nog var det samma människa som körde in oss när jag hade börjar också. Minns inte om vi dryftade det. 

Hur var graviditeterna?  

Jag tyckte om att vara gravid. Jag mådde inte illa, var inte tung, flåsig, illamående. Tyckte om magen, älskade att känna Baernaise vända sig eller sparka. Och att se honom. Särskilt i badet var han som en vattenorm under ytan. Okapin och jag var extra snälla mot varandra. Jag var trött och sov jättemycket. Det är ingen nackdel. Älskar att sova. Drömde märkliga drömmar. Gick och lade mig kl åtta ibland. 

Gillade du att vara gravid? 

JA! 

Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli? 

Nej, men barnmorskan sa konsekvent ”han” på ultraljudet. När hon frågade om vi ville veta och vi sa nej slutade hon. :-/

Förlossningen. Hur har de varit? 

 Den är ett litet blåmärke. Kan inte sätta fingret på varför. Börjar gråta exakt varje gång förlossningar kommer på tal nu. Alltså inte störtböla, men blir helt överväldigad av känslor. Vattnet gick en månad för tidigt. Vi fick åka in till förlossningen och eftersom blodtrycksmanschetten var för liten mätte barnmorskan fel. De trodde att jag hade högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Jag har alltid haft ett perfekt blodtryck. Det där är bara fördomar om tjockisar.  En barnmorsketant smög senare in där jag låg och drog åt manschetten hårt som fan och kunde konstatera att det tidigare resultatet var fel. Vi fick ligga på antentalen i två nätter. Det var påskhelg och vi åt påskgodis och kollade Netflix. De ville inte att Bearnaise skulle komma ut än eftersom det var vecka 35. Vecka 37 var bättre, så vi skickades hem och vi firade resten av påsken med min familj som dukat påsklunch i vår lägenhet och jag spelade Sims i två dagar sedan efter påskdagarna när Okapin jobbade. Hela tiden droppade det alltså vatten. Jag hade blöja. Jag fick inte bada.

 Sen en natt fick jag värkar. Vi åkte in till förlossningen igen exakt en vecka efter att vattnet gått. Vi blev inlagda vid ett på dagen. Redan vid fyra satte de epiduralen och gav mig värkstimulerande dropp men timmarna bara gick utan att något särskilt hände. Klockan tio över åtta morgonen efter föddes Bearnaise med akut kejsarsnitt pga han började må dåligt i magen. Jag hade 140 i puls, alla bara WHAT? Jag fick grav dödsångest under snittet och mådde skitdåligt psykiskt. Men det gjorde inte ont och alla var snälla.  Bearnaise satt fast i min mage och jag hade nog kunnat vänta forever hundra år. Han hade inte kunnat komma ut. Läkarna stack in en kiwiklocka (sugklocka) i magen på mig och försökte dra ut Bearnaise men det gick inte. De fick göra ett större hål och då gick det. Obs! Det hade jag ingen aning om då. Det läste jag i min förlossningsjournal. Fö min bästa bok. Önskar de var mer utförliga bara. 

Okapin fick ta Bearnaise till neo. Jag kördes till uppvaket. Narkossköterskan tryckte min axel och sa att jag skulle kämpa med andningen. Jag spydde framför en gubbe. Jag fick hallonsoda och det kliade jättemycket av morfinet. Sedan kom Okapin virrande och han bara grät av känslorus. Jag skickade tillbaka honom marsch till Bearnaise. När jag kom ner till Bearnaise höll de på att byta ut något kuvös och det var jätterörigt där inne. Jag var säker på att Bearnaise placerats i en skrubb. 

Hur var första bebistiden?   

Från torsdag när Bearnaise föddes till måndag låg jag och Okapin på BB. Jag fick inte bo hos Bearnaise eftersom jag hade typ en miljon i sänka och järnbrist, så jag var patient och inskriven på mitt eget ställe. På nätterna skrek bebisarna i sina rum hos sina mammor och pappor. Vår bebis var inte hos oss. Jag fick ta en spruta i låret på mig själv mot blodpropp. På måndagen fick vi komma ner till Bearnaise på neo. Vi var där hela veckan eftersom Bearnaise hade en avvikande form på skallen. De trodde att hans skalle vuxit ihop i magen och behövde opereras. De röntgade honom och sen tog neurologerna fyra dagar på sig att berätta vad röntgenbilderna visade. Vi matade Bearnaise varannan timme dygnet runt. Han åt 20 ml ersättning först med sond och sen med flaska. Jag var ledsen eftersom jag trodde att Bearnaise skulle behöva operera skallen om fyra månader. Folk sprang in och ut ur vårt rum. Det var skönt att komma hem. Vad som också var skönt var att Okapin inte hade något projekt förrän när Bearnaise var fyra månader och jag var föräldraledig och hade (betalt) sommarlov så vi var hemma båda två de fyra första månaderna.

Obs! Bearnaises skalle hade inte vuxit ihop. Vi slapp operation men det krävdes ett besök på Sahlgrenska för att konstatera det. 

Hade du bestämt namnen sedan innan?

Vi pratade om Harriet eller Valter. Min farfar hette Valter. Vi hade arbetsnamnet Valiet. På neo hette Bearnaise Gossebarnet Karlsson i flera dagar, så då skärpte vi ihop oss och sa att han fick heta Valter. Han fick namnet Göte efter Okapins morfar.

Valter Göte Karlsson. 

Ett råd till blivande föräldrar?

Stålsätt er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s