#Blogg100: 81

Jag tycker inte att man behöver kalla det så mycket. Man behöver inte säga till sina vänner att man är högkänslig eller introvert. Nog vet de ändå att man inte är den som föreslår eller den som är ivrigast eller stannar längst. 

Däremot tycker jag att det är en tröst att veta att det finns andra som också blir helt hjärntrötta av att vistas med människor de tycker om. Och hjärntrötta av människor de inte känner något särskilt inför och dem de hatar. Men det är ju slöseri. Jag har som ett konstant litet blåmärke av dåligt samvete. Det är så svårt att förklara hur det känns och varför. Jag tackar ja och sedan ångrar jag mig, så nu tackar jag nej till nästan allt. 

När jag åkte till mitt klassrum på sportlovet så att Bearnaise kunde härja fritt, sa en kollega: ”men varför åkte du inte till öppna förskolan?”. Svaret: för att det finns andra där. Alla förstår inte det. Det låter ju sjukt otrevligt, asocialt, kufigt.

Hatar du människor? Verkligen inte. Jag älskar människor och jag kan vara både social och stanna längst. Men oftast blir jag trött. Aldrig får jag energi av att göra hundra saker på kvällarna och umgås. Platser med mycket människor är mina värsta. Att ta sig via t-centralen eller Slussen är obehag. Barer, restauranger, grillafton på trädgårdskafe. Med trubadur! 

Och så kan man kokettera med att man bearbetar intrycken så himla djupt att det gör en trött. Snarare är det väl så att vissa hanterar det västerländska, moderna, urbana livet bättre. Man är bara inte gjord för dessa dagar. 

Men vet ni vad som är skönt? Att plötsligt bestämma sig för att man inte behöver skärpa sig. Man kan vara precis så ömklig och kufig som man vill. Det kostar förstås. Man gör folk besvikna. Men så talas det också väldigt lite om att en del är mer sociala än andra. Oftare talas det om att det sociala är något man kan träna upp. Så då tycker dessa folk att man kunde träna lite mer, anstränga sig lite hårdare. Kom på min maskerad på annan ort, med främlingar och liveband. Jag tycker att man kan anstränga sig lite mer att förstå andra. I det avseendet är jag dock inget föredöme själv. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s