#Blogg100: 61

Jag tittar på händer. Han på tåget har funktionsbyxor och kängor. Han byter tåg i Katrineholm. Han har bleka händer med mörkt hår i röda prickar. Hans händer ser mjuka ut och nästan knubbiga till hans annars så kantiga kropp. Jag tittar på den skallige mannen på kursen. Han har knotiga händer. Han har ingen vigselring. Jag kan inte låta bli att titta på främlingars ringfingrar. Som om det betydde någonting. När jag ser ett litet barn tittat jag på deras händer. De har ett särskilt sätt att vila handen mot sina föräldrars armar, axlar, ibland ben. När jag ser barnhänder saknar jag Bearnaises. Han drar mig i hakan så att det gör ont. Stoppar in båda händerna i min mun och drar mig i tänderna. Han river i mitt hår när vi sover. Han stoppar gärna in sin hand i min hästsvans när jag läser för honom. Härommånaden kände jag inte igen Okapins händer. Han var som svedd på handens ena sida. Han var väldigt torr, så jag köpte salva åt honom i present. Senare fick jag ett par hörlurar. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s