#Blogg100: 54

Förra veckan var vi hemma hos Okapins föräldrar. En dag kom två av Okapins bröder. Det var någon av Bearnaises kusiner också och trots att vi var så få var vi så många att samtalen delade upp sig. Det var ett samtal på varje sida av mig och efter bara två timmar kände jag mig som att ha stått i stark vind i tretton år. Senare låg jag bredvid Bearnaise efter att han hade somnat och det var skönt att vara ensam. Eller tja, ligga bredvid mitt sovande barn. 

Okapin satt med sina föräldrar och tittade på teve för så umgås både hans och min familj: framför teven. Okapin förklarade för sina föräldrar att för en del människor är umgänge ansträngande. En sådan eftermiddag som vi just varit med om kunde vara dränerande. Nej, så är det inte, det är bara roligt! Sade Okapins pappa och låt mig förtydliga det.

Att varje intryck analyseras och bearbetas och att en del människor därför blir så trötta handlar bara om det: varje intryck analyseras och bearbetas. Den funktionen går inte att stänga av. Det handlar inte om att man inte tycker att det är roligt. Det handlar inte om att man inte tycker om de som man umgås med. Det handlar inte om att man inte vill umgås. Det handlar bara om att varje intryck analyseras och bearbetas. Det är ansträngande för hjärnan. Man blir trött.

Jag blir jättetrött av att umgås med min älskade familj också. Skillnaden är att vi känner varandra så väl och pratar med varandra så ofta att när vi umgås kan umgänget bestå av att vi sitter bredvid varandra och läser varsin tidning. Det funkar inte när man träffar varandra sällan och dessutom inte känner varandra så bra. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s