#Blogg100: 29

Jag brukar vara borta från mina klasser och sjuk så himla sällan. En gång per läsår var vanligt. Kanske en kurs en halvdag. Jag är ju oersättlig, så det har mest varit det som stoppat mig. 

Sedan Bearnaise började förskolan däremot… 

Nu är jag visserligen frivilligt ledig en dag i veckan, men jag har också vabbat/varit sjuk tre gånger på lika många månader (Obs! att mina föräldrar och Okapin också varit med Bearnaise när han varit sjuk – vi har inte haft någon särskilt frisk vår). Kvaliteten på mina vikarieplaneringar är ”så där”. Jag kan inte räkna med att mina vikarier har pedagogisk utbildning och jag kan inte planera lektioner som kräver genomgångar med dokumentkamera eller filmvisning eftersom vikarien inte har inloggning till tekniken och eventuellt ingen datorvana. En gång när jag kom tillbaka till skolan hade en vikarie kommit överens med två elever om att den ene skulle göra den andras läxor eftersom den ene sparkat den andre i magen. Jag kom tillbaka, sa Det kommer inte hända och redde ut konflikten mer konventionellt. Annars brukar jag vara noga med att följa det som andra vuxna bestämmer och ta mina synpunkter med den vuxne. Om det är rimligt. Och det var inte det där. Det är pest att komma tillbaka till jobbet efter några dagar med vikarie, hur bra vikarien än är. Det ser inte sällan ut som att en orkan dragit fram och inte har eleverna endast undantagsvis gjort allt det de skulle hur luftigt jag än planerar. En festlig grej är att vikarien jag hade senast städade mitt skrivbord. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s