#Blogg100: 13

En generalisering som verkar stämma är att introverta har badrum som sin safe-zone. 

Jag läste i en bok om en man som brukade stå framför badrumsspegeln tills folk ryckt i dörren så många gånger att han kände sig nödgad att gå ut.

Jag minns kalas när jag var liten, när vi var hemma hos oss, för då tyckte jag att det var så fantastiskt att gå på toaletten på övervåningen. Där inne hörde jag inte gästerna och då fick jag en paus. Jag tror också att en anledning till att jag aldrig störts av att bli förpassad till ”barnbordet” på kalas är att vi alltid var så få barn. Det var jag och min storasyster och våra två kusiner nästan alltid. Jag trivdes inte alls när min moster klämde in oss vid det större bordet där de vuxna satt. Jag avskydde när en vuxen kom till oss vid vårt barnbord. Barnbordet var en fristad. Vi pratade om det som intresserade oss och vi behövde aldrig sitta kvar och lyssna på de vuxna, vi kunde gå och sätta oss vid teven när vi hade ätit upp. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s