#Blogg100: 7

Min morbrors fru är mycket sjuk. Hon dör i cancer och har alzheimers. Hon känner inte igen oss längre. Min morbror har också cancer men svarar bra på strålningen. Sedan en tid tillbaka bor inte min morbrors fru hemma. Senast jag besökte mina föräldrar kom min morbror till dem. Vi åt lunch tillsammans och när jag sovit middag med min son förväntade jag mig att min morbror skulle ha åkt hem. Men han var kvar. Det var en fin eftermiddag. 

När vi hade druckit kaffe och min morbror till och med hade ätit en maräng trots att han har diabetes, märkte jag hur samtalet blev trögare. Min morbror tittade ut genom fönstret och det var svårt att få in honom i diskussionen. Han skruvade på sig. Plötsligt, mitt i en mening, avbröt han och sa Nu tror jag att jag ska åka hem.

Då såg jag mig själv i min morbror och jag blev väldigt rörd av det. Jag samlar uppenbarligen på tillfällen jag blir rörd av. Jag skulle kunna skriva en anteckning om en situation jag blev rörd av i 100 dagar och ändå inte bli klar. 

Advertisements

2 responses to “#Blogg100: 7

  1. du skriver så fint. kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s