#Blogg100: 5

Jag gråter nästan varje gång när jag hör musik. Alltså: på t-banan. Förstår ni hur pinsamt det är? Särskilt om man är så himla känslig för hur andra tänker om att man plötsligt börjar GRÅTA. Sist var det Lana Del Rey. Det är svårt att lyssna på Lana Del Rey utan att gråta. Det är inte så att musiken är obeskrivligt vacker, men den är överväldigande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s