20170123

När Bearnaise var väldigt liten skrek han varje kväll. Jag minns det inte jättebra men jag kan erinra en gungning i kroppen som jag ägnade mig åt. Han slutade efter två månader. Vi vågade inte tro att det var sant när han somnade på våra kroppar så vi satt i soffor blixtstilla i flera timmar. Mamma matade mig med soppa. En av de första dagarna som Bearnaise somnat istället för att skrika var vi i min systers stuga i skogen. Vi tittade på teve. Mängder av teve. Vi slutade aldrig att titta på teve för det regnade ute och Bearnaise sov på våra bröst.

Ett program som jag såg gick ut på att ett norskt par övervägde skilsmässa. Som en sista utväg var de med i ett program där de fick experthjälp av två terapeuter. Vi såg flera avsnitt. Det var engagerande. I ett avsnitt sa en av terapeuterna att man ofta ger sin partner det man själv önskar. Om man vill ha närhet ger man sin partner det och surar när man inte får det tillbaka. 

Jag har tänkt på det mycket. För jag får så sjukt mycket ryggkli av Okapin och han får så sjukt mycket gulliga överraskningar av mig. Ingen är helt nöjd. Även om ryggkli och överraskningar såklart uppskattas av båda. 

Annonser

2 responses to “20170123

  1. Pingback: Att ge någon vad den vill ha | När du inte orkar ringa en vän

  2. Pingback: #Blogg100: 75 | Laskask

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s