150.

Bearnaise ligger gärna panna mot panna och sover. Eller trycker sitt huvud någonstans mot min kropp. Hans lugg är kittlig. När han ska sova skallar han mig, river med naglarna på mina ögon, petar in fingrar i näsan, stoppar nappen i min kind. Plötsligt sätter han sig upp och läser i Pixiboken som jag läst tre gånger i halvmörker. Jag kan den utantill men den är bättre i min version. Och i Bearnaises. Han läser den uppochner och gör små utrop och gälla skrik. Sedan ser jag hur hans ögonlock nästan faller ihop. Jag blundar och låtsas att jag sover. Sedan sover vi båda två. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s