146.

Generellt sett har tonåren väldigt dåligt rykte. Min tonår var ganska tråkig men absolut inte jobbig. Jag gjorde allt med 0 engagemang, även var kär. Jag hånglade med främlingar från Sköllersta med utsående ögon som ormar på Kexfabriken i Örebro. I efterhand var jag glad att de aldrig bad om mitt nummer. Jag strök längs väggarna på Alléskolan och förälskade mig i tysta pojkar som såg snälla ut. Jag var bästis med Linda som var ganska populär och jag lyssnade på berättelser om hur hon låg med killar från Kumla och jag längtade aldrig efter att ligga. Jag vet ärligt talat inte vad jag längtade efter, men jag tror att jag mest längtade efter att tillvaron skulle lyfta och att jag skulle få anledning att engagera mig i något. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s