142.

Äktenskap är en känslig fråga i vårt hem. Jag tror inte ens Okapin fattar hur minerad marken är. 

Jag ville ha ett bröllop och en fest. Sedan ville jag inte ha en fest men tyckte att ett minibröllop i rådhuset verkade festligt. Okapin ville inget. 

Vi kommer aldrig att gifta oss han och jag, för om han ändrade sig nu skulle jag vara för stolt för att någonsin gifta mig med honom. Plus att jag har försökt övertyga mig själv om att jag inte ens vill vara gift och jag kanske har lyckats. 

Om vi gjorde slut kanske jag skulle gifta mig med en annan. Det beror lite på vem jag var ihop med då. 

Däremot vill Okapin att våra döda kroppar ska ligga bredvid varandra och det skiter jag bestämligen i. Alltså: jag skiter i om vi ligger bredvid varandra eller på varsin sida om jorden. Vi är ju döda! 

Vigsel och äktenskap, inte andras men mitt, är ett blåmärke. Knappast en lårkaka men ett litet blåmärke som jag trycker på ibland. 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s