122.

När Bearnaise kom, kanske tidigare ändå, började vi försöka byta vår hyrestvåa mot något större. Jag var ganska bestämd. Jag ville bo i samma kvarter som innan eller kanske nära. Sedan blev jag mindre nogräknad. Okapin ville gärna ha en balkong, men kunde tänka sig att bo nästan var som helst. 

Jag ville inte bo här, där vi bor nu. Vi åkte och tittade på en lägenhet i samma område och jag höll på att avlida av klaustrofobi. Av lappsjuka. Av tristess. Det gick bara två månader och sedan ville jag plötsligt bo här. Det var som någonting som måste igenom. 

Vi tittade på den här lägenheten i slutet av augusti och trodde att vi skulle få flytta in 1/10. Men svaret från min hyresvärd dröjde. Och så sa han att vår bytespart inte fick flytta in i vår lägenhet. De var för många i sin familj och det här med att några av barnen skulle gå i skolan utomlands, det var väl inte sant? Senare sa han att bytesparten fyllt i bytesblanketten fel, så bytesparten fyllde i en ny och sen fick vi plötsligt flytta. 

Det blev inte förrän 1/1 och det höll inte på att bli av alls eftersom min gamla hyresvärd inte meddelat den nya hyresvärden att han ändrat sig och att bytet kunde gå igenom. Jag är så glad över att slippa honom. Och silverfiskarna. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s