113.

Andra gången jag båtluffade var med Okapin. Vi åkte ut till Svartlöga och låg på en jättefin strand. Jag läste Stig Larssons ”Nyår”, men vi hade inga tändstickor så vi kunde inte laga mat på trangian. Vi fick tändstickor av någon snäll ö-bo tillslut och när jag läser Ellen Karlssons ”Snöret, fågeln och jag” tänker jag alltid på Svartlöga. 

Vi åkte till Möja sen. Det började åska och regna och vi hittade ingen bra plats att tälta på så vi tältade på någon jävla gårdsplan. Det kröp sniglar upp på tältduken hela natten och jag slog iväg dem med tummen och pekfingret, livrädd att de skulle komma in.

Jag skulle ändå tvärrekommendera båtluff. Skärgården är nästgårds och den är din! Obs! Havet är alltid kallt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s