109.

Jag startade min första blogg på blogg.se 2005. Innan dess hade jag haft en hemsida på spray som jag skrev dagbok på, skrivit dagbok på communitysarna Haket och Nightlife och mejlväxlats med hundra främlingar på olika siter.

Mina fyra-fem första bloggar är nog raderade från internet. Jag bytte adress emellanåt, men jag minns inte riktigt varför. Jag kunde skriva fem-sex inlägg om dagen. Långa inlägg som handlade om varför killar jag gillade inte svarade på icq eller msn. Ibland bloggade jag om kläder som jag ville ha. Ofta bloggade jag om kollegor. 

Det här är ett inlägg från oktober 2005:

California here vi come!

Jag hade svårt att titta på Totoro, trots att den var så fin. Jag hamnade vid datorn och skrev till EH istället. Sorterade min musik i mappar A-Ö istället för mitt gamla system. Jag hittade hysteriskt mycket musik. Jag blir alldeles snurrig. Om tre timmar blir klockan två. Det är ett intressant fenomen. Jag gillar att vara uppe då. Märker man någonting, brukar jag tänka. Men det gör man ju i ärlighetens namn aldrig. 

I går skrev jag om Hal. Jag verkade nog ganska lyrisk. Jag har lyssnat ganska mycket på deras album. Jag gillar det inte speciellt mycket. Jag och Terry Ericsson har uppenbarligen inte riktigt samma preferenser. Och om jag inte missminner mig var han en av dem som skulle spela på indieravet ikväll. Och vad gör jag fortfarande uppe? Jag är ju så hiskeligt trött. Final Fantasy, däremot, låter ju verkligen som Magnetic Fields, som recensenten i DN skrev. Men jag blir snurrig när MP slumpar fram olidligt vackra When you were my baby och jag svär, jag skulle kunna leva ett helt liv med bara Magnetic Fields-citat. 

Jag har fått mail från Per på Cali. Han skriver att jeansen är slut i min storlek och att han ska sätta över pengar på mitt konto och nu har jag ett delikat problem. Ska jag kirra jeansen i allafall eller ska jag njuta av att ha fått 400 extra? Pengar är alltid ett bekymmer i mitt liv. Pengar och män, mitt liv är rena Falcon Crest. Den sidan skulle jag kunna ha uppe i evighet, jag behöver det här ljudet ikväll: när jag borstar tänderna (I need a drink), diskar fruktsalladstallriken (Lance has been cheatin’ on you!) och framförallt när jag går och lägger mig sen (My husband is dead and I’ve found him in the shower!). 

Nu lyssnar jag dock på Coldplay… Fix You. Sen låtsas jag att jag är Summer Roberts och jag har Seth Cohen i garderoben och han är rättså stilig i skotskrutig kilt och svarta Converse och vi lyssnar på Death Cab eller Song for no one och så får fan i mig Ryan och Marissa göra vad de vill. Och jag är ganska behaglig, men jag är sjukt trött. Antagligen beror det på att jag har en liten vecka när jag inte behöver göra så mycket och då slappnar kroppen av och förmodligen får jag AIDS. 

Det där var förresten mitt sätt att testa hur det känns att skriva AIDS på samma naturliga sätt som jag förut alltid skrev CP. Eftersom CPpappan hade ett litet upprop mot Love at first site för kanske en månad sedan började jag reflektera över det. Att jag har så lätt att skriva nonchalant om sjukdomar som sitter i hjärnan, men att det känns totalt ointressant att skriva om sjukdomar som sitter på andra ställen i kroppen, om man bortser från hjärncancer möjligtvis. Hur kommer det sig?

Ja, jag tycker att vi tar det en vända till.

Jag tänker inte ändra ”vi” i rubrikraden. Jag är snurrig. Jag skrev renässans blus till EH. Som om renässans vore ett adjektiv. Det kanske är ett adjektiv också, jag använder det inte så väldigt ofta. Och den enda charmen med Phantom Planet är väl Jason Schwartzman och nu när han har hoppat av är PP rent kräksigt och det ännu uslare är att baby Phantom-Planet Rooney (som med Mando Diao och Sugarplum Fairy) existerar. Hoppla! Hur kunde jag bli så här negativ? Egentligen tycker jag bara att Phantom Planet och Rooney är ointressanta. Så då kan jag väl skriva det istället? 

Nu ska jag lyssna på Blondie tills jag svimmar av utmattning. Man kan ju göra den där sova-grejen också, men är inte den så himla 2003? Det är kanske blogga också, men jag ska diska så det spelar ju fan ingen roll. Kom ihåg att kolla Sofi Fahrmans årskrönika i sista Klick! för året. Jag tipsar på följande:
UTE

* blogga

* sova

* Daniel Nyhlén

* MSN
INNE

* diska

* telefoner (inklusive sms)

* handskrivna brev (jag är en stereotyp)

* Foxy Li’l Retard

I bet you 500 filurer på det! Kom igen! God natt. 

Det här skriver jag i juni 2016: he-rre gud!

Annonser

2 responses to “109.

  1. mycket nostalgi här: seth & summer ❤
    och Love at first site, den hade jag helt glömt…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s