107.

Jag bodde i Gävle. I tre år bodde jag där. Sedan flyttade jag till Stockholm. Jag uppfyllde någon slags dröm bara av att flytta hit. Jag såg Stereo Total på Göta Källare och när jag tänker på den personen jag var då, är det som att tänka på en helt annan person. 

Jag har bott i Stockholm i tretton år. Först var jag inneboende hos en ensamstående mamma vid Mosebacke. Jag hade ett rum på övervåningen i hennes etagelägenhet. Hon hade två döttrar. De var 6 och 16 när jag bodde där och jag misstänker att jag bodde i 16-åringens rum. Nu sov 16-åringen på en madrass bredvid sin syster i mammans rum. Ytterligare ett rum hyrdes ut på övervåningen. Jag kunde se in i rummet om jag lutade mig ut från mitt fönster. Men jag var sällan hemma då. Jag minns det som att jag åt hemma tio gånger under de fem månader jag bodde där, men det kan vara mitt minne som är tokigt. På undervåningen hyrdes ännu ett rum ut. Där fanns också ett vardagsrum dit vi hyresgäster inte fick gå in. Och köket med gröna köksluckor. Jag hade fruktansvärt många nattgäster för den korta tid jag bodde där. En gång tog jag med två killkompisar hem när vi druckit oss fulla på Mondo och jag ramlat ner från en högtalare på något ställe vid Skanstull. Olle sov på mattan. Som en liten jycke. 

Sedan flyttade jag till Gärdet. Där bodde Curry tillsammans med någon kompis, men nu sov Curry mest hos sin kille så jag fick ta hennes rum. Det var ett gammalt cykelförråd så det var väldigt snygga väggar. Vitmålade tegelstenar. Från köksfönstret hade vi utsikt mot Silja-terminalen och Big Brother-huset. Min roomie var i Berlin i flera veckor så mest hade jag lägenheten för mig själv. Jag säger er detta: det var världens ände. 

Jag flyttade ihop med Emil sen. Vi hyrde en tvåa på Sveavägen, mitt emot Vanadislunden och det var gasspis, man kom in direkt i köket. Emil och jag sov i samma rum och dagen efter att vi flyttat in permanentade jag håret. Jag hade en föreställning om att jag skulle se ut som SJP. Jag förstörde mitt hår och färgade det svart i tio år sedan. Av någon anledning sov jag med balsam i håret varje natt och en mössa för att skydda kudden. Balsam gör inte underverk för permanentade hår. När Emil skulle börja plugga och kontraktet tog slut gjorde jag detta: jag köpte en bok med alla värdar i Stockholm. Jag valde ut de som hade lägenheter i områden där jag ville bo. Sedan skrev jag brev till dem. Det var kanske tretti stycken. Mejl var inte så stort 2004? Eller det var det väl, men det var inte tal om att mejla.

En kvinna ringde mig och sa att en etta i Sundbyberg precis blivit ledig. Jag fick den och priset jag betalade var dubbla hyror i en månad och järnvägen precis utanför fönstret och en hysterisk sol som värmde upp lägenheten varje sommar. När jag memory lanar är det ungefär där i den lägenheten jag börjar känna igen mig själv. 

Advertisements

One response to “107.

  1. så himla fint skrivet! det är spännande att tänka på vem man har varit på de olika ställena man bott på. kanske ska skriva nåt om detta, jag också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s