103.

I torsdags var det skolavslutning. Jag tittade på sexåringarna och vad de hade på sig och funderade på vad Bearnaise ska ha på sig. Kommer jag att ha gele i hans hår och ställa det rakt upp? Kommer han att ha en skjorta, en fin t-shirt, nya skor? Kommer han att hålla en klasskompis i handen och glömma bort att sjunga när hans förskoleklass ska uppträda för föräldrarna? 

På den här skolavslutningen var det kallt. Jag hade så stelfrusna fingrar att jag hade svårt att bläddra när jag delade ut sångtexter åt föräldrarna efteråt. Högstadieeleverna sjöng solo och tjejen som sjöng Bruno Mars fick mig att gråta. Så himla rörande när 15-åringar kliver upp på scenen i klackar som är 10 centimeter höga och de har håret som en gardin framför ansiktet och håller huvudet helt stilla för att håret ska ligga kvar så och benen är vingligare än Bambis, sedan öppnar de munnen och man sitter som en Talangjury-medlem och gapar förvånat. 

Sedan fick jag en blomma och cyklade hem. Jag älskar att jag cyklar till jobbet på 14 minuter. Jag har klockat. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s