94

Vi hade inte sovit på så många timmar när vi kom till Phnom Penh. I en korsning blev taxin stående och två barn tryckte sina näsor mot rutan. De sträckte fram sina händer och bad om pengar. Sedan åkte taxin vidare. På hotellet blev vi osäkra hur mycket vi skulle ge i dricks till männen som envisades med att bära upp våra väskor. Vi åkte i luftkonditionerade bussar med wifi till havet. En tuk tuk körde oss upp till hotellet som låg på en kulle. Omkring hotellet låg många vindskyddsliknande byggnader som påminner om dem som deltagarna bygger att sova i, i Expedition Robinson. En platå en bit upp från marken och ett tak av en presenning.

Det här var mitt första möte med en slags absolut fattigdom som jag tidigare aldrig stött på. En kväll när vi skulle gå till en restaurang för att äta såg jag en mamma natta sitt barn direkt på gatan. Barnet var ungefär lika gammalt som Bearnaise är nu. I tempelområdet Angkor Wat flockades barnen omkring oss när tuk tuken stannade. Madame, where you from? Sweden, the capital is Stockholm. 

Jag är engagerad i en organisation som arbetar med att stötta lärare i bland annat Kambodja för att höja nivån på utbildningen eftersom utbildning är en väg ut ur fattigdom. I sommar startar vi ett projekt i Kenya. I december åker en liten grupp lärare till Burma. Det känns viktigt, men i höst ska jag ta en paus från mitt styrelseuppdrag eftersom det är en ständig källa till stress och dåligt samvete. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s