69.

Jag lyssnade på det senaste avsnittet av podden EVSSP. Caroline försvarade att hon höll föredrag och regisserade och skrev en serie om en juicebar trots (!!!) att hennes bebis är 2 veckor/5 månader. 

Sedan pratade Caroline och Liv om skuld. Men det verkade som att de trodde att man kanske kände sig skuldfri (däremot avundsjuk?) om man var 24/7 med sitt barn? Och att man då skulle sitta och döma de mammor som inte var det eftersom man längtade bort själv. Så kanske är fallet, men jag tycker att hela moderskapet är ett damn if you do, damn if you don’t. Jag ska förklara (även om moderskapet är så känsligt att personer som inte är som jag kan tro att jag kissar på deras person och livsval när jag beskriver hur jag fungerar, tänker, lever). 

Jag avslöjar inte gärna hur lite jag är borta från mitt barn. Jag läser inga bloggar eller umgås med någon som längtar efter att bli en eremit med sitt barn, någon som Ebba Bush Thor kan ge peppiga tummen upps till. Jag skulle gärna vara en eremit med mitt barn. Jag känner mig som en dålig feminist/kvinna/person/vän som är så mycket Bearnaises mamma och så lite Johanna just nu.

Varför jag känner skuld? För att jag inte gör saker på egen hand särskilt ofta. Nästan aldrig. Bearnaise har haft barnvakt när jag gjort detta spännande: städat förråd, flyttat, jobbat, storstädat, klippt håret.

[insert parantes om hur viktigt det är att Bearnaise får relationer med andra vuxna och barn, jag tycker det]

För en pappa kan det vara så här: antingen jobbar han fjorton timmar om dagen från att barnet är 10 dar och (det är väl klart att en del kanske tycker att det är dåligt men) det är ingen som kommenterar det eller antingen så är pappan med barnet jämt och får massor av beröm. Win-win. 

Och ännu värre: jag har förhandlat mig till en hög lön så att jag utan att snåla ska kunna jobba 80 % from nästa höst och min pension är fixad så att den inte påverkas om jag jobbar minst 75% tills Bearnaise är 8 år. Hur Okapin planerar att göra? Det är egentligen egalt för honom dömer ingen. Däremot kan eventuellt min dom lindras om han också jobbade 80 %. 

(Deltidsarbetandet är en klassfråga. Jag har råd. Jag måste inte jobba heltid för pengarnas skull. Däremot för kvinnokampen kanske.)

Och jag tror definitivt att mammor som jobbar när deras bebis är liten döms hårdare än den som inte lämnar hemmet utan, men båda mammorna måste känna skuld. Mammor måste alltid känna skuld.  Och då har jag inte ens nämnt amning och flaskmatning hittills. Mammor ska känna skuld. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s