68.

Okapin har ingen nära relation till sina föräldrar även om han säger att den har blivit bättre än den har varit.

Innan Bearnaise kom brukade vi åka till Okapins föräldrar en gång om året och stanna 2-3 nätter. Okapin åkte ibland dit på julen också. På 9 år hälsade Okapins föräldrar på oss en enda gång. Okapins föräldrar säger ofta att de önskar att vi bodde närmre. De bor 3,5 timmes tågresa bort. Jag kan hålla med. Men jag önskar att jag bodde närmre min familj (det är två timmars tågresa till dem). 

När Bearnaise var sex veckor kom hans farmor och farfar och hälsade på oss. När han var fyra månader åkte vi och hälsade på dem. Sedan trodde jag att de skulle komma under hösten men det gjorde de inte. Det är bara att komma, sa Okapin. Det är ju ett vanligt säg. Nej, det är inte så bara, sa Okapins pappa. Då gav jag dem en resa i julklapp som en liten vink, men de neggade vinken, ville betala själva och bokade en resa till oss i februari. Okapins mamma fick dock bältros och vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att det fanns en chans att hon kunde smitta Bearnaise (han skulle få vattkoppor), så vi sa Nej, ni kan inte komma då. Okapins mamma grät så mycket att hon fick lägga på luren. Det här förvånade mig oerhört mycket. Jag tycker inte att det var rationellt. Du fattar väl att du inte kan komma när du har bältros? Var hemma och bli frisk! Ville jag säga, men Okapin sköter kontakten med sina föräldrar och därför sa jag det till min mamma istället. Mamma trodde att Okapins mamma kanske blev så upprörd för att hon blev så besviken för att hon inte fick komma (duh) och sköt över besvikelsen på oss.

 Två dagar senare messade hon Okapin att det var synd att det inte blev något av och det var ett helt normalt sms. Men jag kunde liksom inte skaka av mig galenheten.

Och nu? Efter den här bältroshistorien och att de inte träffade Bernaise på ett halvår har jag blivit så himla avigt inställd till Okapins mamma och pappa. Jag känner en enorm irritation när jag tänker på hur de sitter i sitt hem och bara väntar på att vi ska åka till dem, vara där länge då, ja faktiskt flytta närmare och när de nu är här tål jag knappt Okapins pappas mästrande ton gentemot Okapins mamma eller deras Om ni bara bodde närmare, Om du lär dig att säga mormor före farmor blir jag besviken och hundra andra säg. Jag blir tokig när vi pratar om saker som rör att Okapins mamma var hemmafru i 16 år och därför har en kass pension och att hon är helt beroende av Okapins pappas pengar (han får en bra pension).  Jag är faktiskt ledsen över att det har blivit så här. Jag försöker att anstränga mig men jag kommer på mig själv med att sura och måste säga åt mig själv att skärpa mig. Jag hoppas att det ska gå över för jag vill helst inte påverka Bearnaise. Under tiden sitter Okapins föräldrar i sitt hus och väntar på att vi ska komma till dem i en hel vecka. Kommer inte att ske. Vi kan väl vara rimliga. 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s