52.

Visst är normen att ha barn oerhört stark i Sverige (och kanske överallt?) men jag uppfattar nästan flerbarnsnormen som ännu starkare. Bearnaise var inte mer än ute innan det började pratas om nästa barn. Det var som att vi visade för världen att vi var med i ”barn-laget” och att det förutsattes att vi skulle ha minst två barn. 

Okapin och jag är ganska nöjda med att vara en familj med tre personer. Jag menar inte att vi inte skulle vara nöjdare om vi var fyra eller fem. När nöjdheten är som störst är ju svårt att veta utan att prova olika antal och ha möjlighet att gå tillbaka. 

Vi får höra alla möjliga argument för att försöka få fler barn. Ett var från en släkting som menade att hennes man varit så ensam när han planerade sin mors begravning och Okapin och jag bara: Så vi borde försöka få ett syskon till Bearnaise så att han slipper planera våra begravningar själv? 

Min främsta anledning till att överväga fler graviditeter, förlossningar och bebisar är att Bearnaise får sällskap. Men jag har också många argument mot, där ett handlar om att Okapin skulle vara närmare 45 när Bearnaises syskon kom men framförallt att tanken på en graviditet och förlossning får mig att nästan börja gråta inser jag nu efter att ha skrivit gårdagens inlägg och att jag är övertygad om att det där med sällskap åt Bearnaise kan lösa sig ändå. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s