44.

Jag och Okapin hade pratat om att jag skulle amma om jag kunde och pumpa ut mjölk så att Okapin också kunde mata Bearnaise.

De första dagarna på neo fick Bearnaise mjölk i sonden.

  
(Här ser man hur blå Bearnaise är över ena ögat/i pannan från sugklockan).

Sen matade vi Bearnaise med en flaska.

 

Han har fortfarande sonden här. Han drog bort den ett par gånger och tyckte att det var pest att sätta dit den igen. 
Jag gjorde två försök att lägga Bearnaise vid bröstet och amma. Andra gången var bläuk, så sedan bestämde jag mig för att strunta i amningen. Okapin var på.

Den andra gången jag skulle försöka amma bearnaise var mitt i natten. Han hade ett litet band runt foten som mätte syreupptagning och puls och det kunde personalen på neo se på sina monitorer i sitt rum också. 

Jag skulle byta blöja på Bearnaise och sedan ge honom mat och han skrek och hans puls gick upp så mycket att monitorn blinkade rött. En sjuksköterska kom in för att kolla att allt var okej och fan, jag kommer att skylla allt på henne. Hon var oerhört brysk, ropade att nu var ett bra tillfälle att försöka amma Bearnaise, lade honom vid mitt bröst och försökte få honom att suga. Han skrek och viftade, jag svettades, hon klämde på mitt bröst. Tillslut gav vi honom flaskan ändå. 

Jag tyckte att hon läste av situationen dåligt.  Med allt annat som försegick var det en sådan himla lättnad att inte bekymra mig om amningen också. Det var skönt att bestämma sig för att jag inte ville amma. Sjuksköterskorna sa att det aldrig var för sent att börja, men vi gav det inga fler försök. Och jag vill verkligen understryka att innan jag sa att jag inte ville amma, hade jag sagt att jag ville det så de gjorde ingenting mot min vilja. 

På neo och hemma pumpade jag ut mjölk ett tag som Bearnaise fick i flaskan och sen sinade mjölken och Bearnaise fick enbart ersättning (men vilken sjuk känsla det var att stå och sminka sig och känna något på magen och så var det mjölk som rann från tuttarna – jag var sjukt fascinerad, plus att brösten blev så stora och hårda när de var mjölkfyllda: kroppen alltså!).

En fördel med att flaskmata var att Okapin och jag körde varannan matning rakt av, dag och natt. 

 

Eftersom Okapin dessutom var hemma tills Bearnaise var fyra månader kunde vi bolla funderingar kring vad han åt, hur han åt och hur han reagerade på vad han åt. Det hade vi förstås kunnat göra även om Bearnaise fick mat på ett annat sätt men nu upplevde jag att Okapin hade lika mycket koll som jag.

De första månaderna satte vi våra alarm på var tredje timme, men sedan började vi låta Bearnaise väcka oss och 95/100 vaknade jag och fick väcka Okapin även när det inte var mina matningar. Vi har, för att citera David Shutrick, grälat om det där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s