41.

Från sjätte månaden(i magen alltså) låg Bearnaise med huvudet neråt varenda gång barnmorskan undersökte mig. En gissning är att han inte kunde vända sig därinne längre då. Det skulle i så fall bero på den där hjärtformade livmodern som jag har. 

Var det därför som Bearnaise föddes med en avvikande skallform? Eller berodde det på den tidiga vattenavgången? Eller var det bara trångt därinne?

Vi vet inte och det spelar ingen roll.

Men Okapin och jag låg och sov i rummet på BB när en läkare från neo kom in på vårt rum. Okapin var utmattad och fick en panikångestattack under samtalet.  Han avbröt läkaren och sa till mig: 
-Jag hör ingenting av vad hon säger.
Jag tyckte att det var pinsamt.

Det läkaren sa var att de trodde att Bearnaises skallben vuxit ihop i min mage. I normala fall ska barnet ha ett antal ”sömmar” som jag skulle beskriva som sprickor i benet som tillåter hjärnan att växa. Hon nämnde också en sned tå som Bearnaise hade som i kombination med skallen skulle kunna tyda på ett syndrom. De hade skickat blodprov till någr genetiker i Uppsala som skulle kontrollera detta. Men googla inte!

– So long! Sa hon (inte) och gick.

Okapin och jag tänkte inte så mycket på det där då. Det var någon sköterska som kom in och sa att någon med antibiotikaresistenta bakterier hade varit på förlossningen samtidigt som jag sa så nu skulle de ta prover på mig och Bearnaise för att undersöka om vi fått dem.

Just då brydde jag mig mer om det än skallen, men allt eftersom tiden gick blev det med skallen sjukt jobbigt.

Bearnaise föddes på en torsdag och vi var kvar på KS till fredagen veckan efter. Framförallt för att neurologerna skulle få titta på hans skalle och ge oss besked om huruvida den var ihopväxt eller inte.

På tisdagen röntgades Bearnaise. De satte trippla öronproppar på honom och skickade in den här minimänniskan i en röntgentrumma:

 

Jag var inte med. Ångrar mig nu. Hade velat se.

Vi fick vänta till fredagen innan en överläkare från neurologen kom och berättade att röntgenbilderna visade att antingen var skallbenet ihopväxt eller så var huvudet ihoptryckt så att skallbensbitarna låg väldigt nära varandra. Kompetensen är centraliserad till Uppsala och Göteborg och småbebisar remitteras till Göteborg så vi skulle få åka dit och undersöka vår bebis. 
Om skallbenet skulle vara ihopväxt skulle några (obs! riktigt skickliga) kirurger öppna Bearnaises skalle, sätta små fjädrar som skulle växa med Bearnaise och  efter några månader skulle fjädrarna tas bort. 

Det farligaste för bearnaise (jag frågade) skulle vara eventuell blodförlust. Vi hade varit jätteoroliga hela veckan och eftersom inga läkare berättade hur det låg till (vi fick vänta rätt länge på neurologerna) googlade vi. 

Bearnaise skulle matas (med sond, sedan med flaska) var tredje timme. Okapin och jag tog vartannat. Under mina nattpass googlade jag, läste och sedan grät jag sådana sjuka mängder att jag aldrig borde kunna gråta mer. 

När neurologerna tillslut kom var deras besked alltså positivt. Det behövde inte vara så att skallbenet var ihopväxt, men Bearnaise skulle förmodligen få göra en kosmetisk operation senare i alla fall.

– den där skallformen kan ingen frisyr i världen dölja! Sa överläkaren.

När vi senare träffade en skallexpert lät hon oss förstå att det var en jävla skitsak att säga av överläkaren.

I juni, Bearnaise var två månader, åkte vi ner till Göteborg och träffade en plastikkirurg som är expert på kraniesynostos. Han kollade på röntgenbilderna och klämde Bearnaise på huvudet. Sedan sa han att han inte blev särskilt imponerad av Bearnaises huvud som att han inte skulle behöva opereras. 

Vi åkte hem och det kändes så jävla bra. Bearnaise hade en särskild kudde för att han skulle ligga på sitt bakhuvud och hans svullnad från förlossningen hade gått ner . Skallformen började se mer ”normal” ut. I augusti fick vi veta att genetikerna inte hittat något syndrom men det hade vi inte varit oroliga för på flera månader. Tårna hade också haft det trångt i magen helt enkelt.

Eftersom Bearnaise bara låg på sin ena sida (sin högra sida – den sidan Okapin och jag sov på på BB :’-( )i början är hans öron lite asymmetriska fortfarande och huvudet lite snett. Vi var hos en skallexpert i Jakobsberg i november för att jag yppade Baernaises knaggliga huvud på BVC och läkaren tog mig på superallvar. Experten sa dock att hon var övertygad om att skallen skulle shapa till sig när Bearnaise skulle vara mer upprätt om dagarna. Hon var skitbra. Tyckte mycket om henne! 

Två tankar:

1. Vid undersökningen i Göteborg närvarade en kurator. Nu behövdes hon ju inte för Okapin och jag blev ju bara sjukt lättade, men jag hade verkligen önskat en kurator på KS. Eller åtminstone erbjudande om en. Det hade varit skönt om det varit standard där också. 

2. Vid varenda återbesök på neo/läkarbesök på BVC måste jag berätta Bearnaises skallhistoria. Det är irriterande att man träffar nya läkare precis varenda gång och att läkarna på BVC inte kan läsa i journalen (de kommer inte åt den) och att jag vid vartenda återbesök på neo måste berätta att vi redan har varit i Göteborg och vad de sade där. Jag är less på att prata om Bearnaises huvud. 

Annonser

2 responses to “41.

  1. Men vilken resa ni haft (och har). Blir helt berörd. Fint att du vill dela med dig.

    • Jag skriver för att komma ihåg. Jag önskar att jag hade skrivit tidigare bara för jag börjar glömma. Men jag blir otroligt glad att någon läser och kommenterar ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s