39.

Uppvaket var en stor sal där några patienter som blivit opererade på torsdagsmorgonen låg. I mitt minne ser ”min” sjuksyster ut som Andrea Edwards. 

Hon gav mig hallonsoda och morfin och någonting som gjorde att min kropp slutade klia av morfinet.

Okapin överraskade mig genom att komma till uppvaket. Han tyckte att det var jättejobbigt att skiljas åt men jag tyckte att det var sjukt jobbigt att han lämnat bearnaise ensam på neo. Jag beordrade iväg honom snabbt.

Sedan blev jag tvättad av Andrea Edwards och en annan sköterska. De rullade mig som en korv mellan sig och jag oroade mig över snittet pga oerfaren av operationer och väldigt äcklad.

Jag blev hämtad till neo (efter hur länge? Jag hade ingen tidsuppfattning) och de lade Bearnaise på mig och de skulle byta ut någon maskin i rummet så det stod dubbla uppsättningar och var jättetrångt. Jag var övertygad om att Bearnaise fått plats i en skrubb, men det var mer som ett konstaterande än något jag blev upprörd av. Någon sköterska där tog kort med Okapins kamera. Det blixtrade och jag kände mig som William och Kate.

Jag hade typ 40 graders feber och efter en timme, två timmar körde de upp mig till BB där jag och Okapin hade ett rum och jag kan fortfarande börja gråta för att jag lämnade bearnaise, vilket jag inte är stolt över (dvs jag är inte stolt över gråtandet – Bearnaise var ju i oerhört goda händer). Sedan sov jag hårt i ett par timmar innan en läkare kom in och väckte oss och informerade oss om att Bearnaise kanske var allvarligt sjuk på ett obs! ändå mycket odramatiskt sätt.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s