Ompratad

En kollega var här i morse och hämtade min arbetsdator som ska bytas ut. Sjukt bra service, men kollegan bor på samma tunnelbanestation som jag, så hen försäkrade mig om att det inte var några problem.

Bearnaise sov när kollegan var här, men vi pratade lite om honom, och då tänkte jag en stund på hur nyfiken jag är på vad som sägs om mig och Bearnaise på min arbetsplats. Alltså, jag tror inte att det är världens mest intressanta diskussioner, men eftersom jag inte får ta del av dem tycker jag ändå att det är spännande.

Jag njöt exempelvis maximalt när en annan kollega messade mig för några veckor sedan och skrev att hen varit på en konferens och frågat två andra kollegor var jag var och de ba: ”Har du inte hört?! Johanna är på BB och har fått barn!” (Har du inte hört?! Som om hetaste samtalsämnet) eller när ytterligare en kollega berättade hur facebookbilder på Bearnaise visats upp i personalrummet.

Jag är uppenbarligen en person som tycker om när andra pratar om mig (i förmodat postiva ordalag alltså, jag vill inte bli skitsnackad om). När kollegor har fått barn har de satt upp fotografier på bebisarna vid personalrummets dörr och skrivit upp att kollegorna fått barn på den stora whiteboard-tavlan där all information om dagen står. Det kan stå: ”Ulla har fått en son 4/9. 3580 gram och 49 cm”. Jag undrar om de skrev så om Bearnaise, men jag inser att jag aldrig kan messa min närmaste kollega och fråga, för hen skulle nog tänka och eventuellt svara (hen är en rak person): ”Hur så?”.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s