Bearnaise

Asch. Jag fick ont i magen natten till i onsdags (8/4). På morgonen började vi tänkte att Bearnaise kanske ville ut. Sedan fick jag ondare och ondare i magen, även om jag såhär i efterhand kan tänka att jag nog också så gärna ville att det skulle sätta igång att jag kanske gick in lite väl i andningen och dramatiken. (…) Kort sagt: in till BB vid ett-tiden på eftermiddagen, fick en förhatlig droppingång på handen (hatart!) och blev tydligen så påverkad av detta att jag behövde kräkas. Doktorn trodde att jag var magsjuk och var lite suspekt. Jag blev inskriven och sedan körde vi framåt och bakåt och upp och ner, långsamt som tusan men med vissa rusher till åtta på morgonen efteråt. Då bedömde doktorn (inte den suspekta) att bebisen inte fixade mer och att trots att jag hela tiden trodde att nu jävlar föder jag, var det ett par timmar kvar. 

Plan B: akut snitt! Exakt så sa doktorn och då ytgrät jag en stund och trodde att jag skulle dö på operationsbordet pga jag är en pessimist. Jag fick ryggmärgsbedövning och hundra människor i gröna rockar och champinjonhattar presenterade sig. Borde jag minnas era namn? De spände upp mig som Jesus och jag misstänkte väl fortfarande att jag skulle dö, innerst inne, men var ganska cool. Bebisen plockades ut, helt lila när de sprang förbi mig med honom som jag minns det. Okapin följde med bebisen när de snabbt lagt honom på mitt bröst. Jag hade ju armarna ut åt varsitt håll och kunde inte röra honom. Jag hade feber sen innan och frossade och hade fullt upp med att hålla ihop mig själv. Spydde lite mer. Syddes ihop jättelänge och blev körd till uppvaket. Spydde igen framför en stackars nyopererad farbror. Fick morfin mot skakandet, men jag var så himla väck där så jag har aldrig varit så väck. Inte mitt bästa dygn, om en säger, ändå den bästa belöningen utan tvekan.

Jag är fortfarande kvar på BB. Jag har haft en hög sänka och fått antibiotika. Jag är så sjukt svullen över hela kroppen. Jag trodde att det skulle försvinna efter förlossningen, men det blev som hundra gånger värre. Jag håller tummarna för att vi får flytta ner till vår lille son idag (då måste min sänka vara okej – jag är så stucken i min arm, den som man kan sticka mig i, att ni skulle tro att jag blivit misshandlad om jag visade er). Det är sjukt svårt att lämna honom. Pang på bara blev jag helt kär i honom. 

Mörbultad Bearnaise i glamour glow.

 

 

Annonser

6 responses to “Bearnaise

  1. Stort grattis! Vilken sötnos! ❤

  2. Grattis och kram och hoppas att du mår bättre snart!

  3. Åh, Bearnaise!

    Han är underbar!

  4. MEN GRATTIS, och fatta vad stort att du fött barn nu. Hoppas du får känna dig bättre snart, det är tufft att vara svag och eländig till råga på all annan berg- och dalbana där i början. Ta hand om er!

  5. Men åh! Välkommen till världen Bearnaise! och hoppas hoppas att du mår bättre snart!

  6. VÄLKOMMEN BEARNAISE!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s