Då, nu, sen

För fem år sedan nästan på datumet sade jag upp mig från mitt jobb. 
Jag har förresten meddelat min rektor att jag inte kommer att jobba på skolan i höst. Märk väl att jag inte har sagt upp mig. Det kommer jag inte att göra förrän i maj, av ekonomiska skäl. Man vill ju ha sommarlov. Hursomhelst: hon grät en skvätt, men försökte inte övertala mig att vara kvar. All heder åt henne. Hon bad mig ha skolan i åtanke om jag bestämmer mig för att komma tillbaka till läraryrket så småningom.
För tre år sedan reste jag och Okapin till Dublin.
20120331-221556.jpg
Jag arbetade i en förberedelseklass och två dagar på förlaget. Det var slitsamt. Det var slitigt i flera år. Först på skolan där jag arbetade och sedan att driva ett förlag. Slitigt var det på så vis att jag vaknade mitt i natten eller supertidigt på morgonen och var stressad. Jag är stressad ibland nu också, men det sipprar inte in i sömnen. Det är bra.
För ett år sedan kollade jag på Mindy Project och sedan åkte jag och Okapin till Uppsala. Vi skulle se Jenny Wilson, men konserten flyttades fram, så vi hängde mest i hotellrummet med superlyxig utsikt och åt väldigt god mat (utom palak paneeren som jag åt på lördagen – den fick jag lämna!). 
IMG_0392IMG_0430
Och se där! En artikel från förra året om händelsen för fem år sedan.
Igår freakade jag ur. Jag kände inga fosterrörelser på hela morgonen, så vi drog till Karolinska och jag fick ligga och lyssna på Bearnaises hjärtslag i fyrtio minuter. Allt var bra och Bearnaise sparkade som vanligt, så vi åkte hem utan att träffa en doktor. Jag är jättedålig på att gå till doktorn, så man får ändå se att jag ringde in och åkte dit som ett framsteg. 
 
Imorgon ska jag träffa min barnmorska och fråga henne om hon har några bra tips på vad jag ska göra när jag får sådan här helveteshalsbränna, sen har jag lönesamtal med min rektor och jag vill bara ha löften som hen kan hålla (på förra samtalet svamlade hen om 40 000* och sedan fick jag en löneökning som låg under Stockholmssnittet)! På kvällen ska vi göra en smarrig thaigryta men med tofu istället för kyckling. 
Om ett år kommer min föräldraledighet snart att vara slut om allt går och blir som vi hoppats.
Om tre år hoppas jag att vi bor i en ny lägenhet. Ett hus eller en stuga är nog för optimistiskt. Men ett rum till Bearnaise vore fint. Jag hoppas att jag antingen bytt arbetsplats eller att min nuvarandra arbetsplats blivit mer utvecklingsvillig. Jag vill hellre vara förstelärare än a-lagsledare (just nu är jag båda).
Om fem år, jag vågar kanske hoppas på en stuga om fem år. Helst inte i Stockholm. Jag vill bort! Till skogen! Jag vill cykla överallt i hela stan. Jag är 40 år.
* -> för er som inte arbetar inom läraryrket: 40 000 för en grundskollärare i sv/so är jättemycket och händer inte om man inte är närmare 60 år och förstelärare. Jag tycker gott att min rektor kunde ha varit lite mer konkret än att tala om summor som vi både visste inte skulle bli av. I morgon ska jag vara tydligare med att uttrycka det.
Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s