Bebin

Okapin vill gärna bli pappa. Jag ville inte lika gärna bli mamma, men jag var verkligen inte beredd att välja bort barn, att säga bestämt att jag aldrig ville ha några*. Jag avundas såväl de som känner en stark barnlängtan som de som inte känner någon alls. Det här med barn är en sådan himla stor grej för mig: både att ha och att inte ha. Det hade varit bekvämt att inte ta något beslut alls.

När Okapin hade fyllt fyrtio och jag började närma mig 35, insåg jag att det började bli dags att bestämma sig. Jag vet inte riktigt hur långt jag hade varit beredd att gå för att bli mamma, eftersom Okapin och jag hade den enorma turen att bli med barn väldigt snabbt. Att bli med barn har varit en sådan märklig känsla rakt igenom. Ultraljudet toppade märklighetskänslan. ”Det här kommer att kännas lite kallt”, sade barnmorskan och jag sa att det lät precis som på film. Sedan låg jag tyst med gapande mun på britsen och hade inte en enda fråga.

Bebisen ska komma någon av de första dagarna i maj och många frågar om vi vet om det är en pojke eller flicka. Jag hade föredragit en pandaunge eftersom de är så himla små att föda ut, men om det är en människounge får det lov att vara vilken sort som helst.

Förra veckan fick jag svindel när jag tänkte på att det faktiskt är en människa som förhoppningsvis lever tills den är 105 år i min mage, men just idag känns det okej och jag kommunicerar med personen med hostningar (jag) och sparkar (hen).

 

* Nu vill jag förstås hemskt gärna bli mamma.

Annonser

2 responses to “Bebin

  1. 🎊🎆🎇🎉❤

  2. Vad fint! Det är helt knäppt att bli förälder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s