4

Himlen var ilsket blå när jag sneglade bakom gardinen i morse. Jag är inte helt förtjust i ilsket blå himlar. Det känns som att jag måste vara ute. Jag åt frukost långsamt, duschade, flätade håret och letade reda på mitt ugglehalsband som varit trasigt länge men som jag har lagat. Jag tog fram mina nya gröna skor och drog på mig djungelbrallorna som jag har haft varenda dag sedan i torsdags på ett ungefär. Sedan satte jag mig i en solstol från Ica Maxi på gräsplätten bakom huset. Jag önskar att vi hade en balkong, men den outnyttjade gräsplätten är ganska bra. Vi är ganska ensamma där. Jag läste Kim Thuys ”Mãn” och Jhumpa Lahiris ”Lowland” (inte hela böckerna förstås) och slogs av hur långsamt jag läser på engelska. Jag läser ursnabbt på svenska. Det är verkligen både trist och superfascinerande att läsa på engelska. Trist för att det går långsamt, fascinerande eftersom jag läser varje ord. En del läser jag till och med högt, för att förstå vad de betyder.

Nå. Jag är tacksam över solen. Jag är tacksam över att knopparna har slagit ut den senaste veckan och att det är två månader kvar till midsommarafton och under dessa två månader kommer det bara att bli ljusare. Jag är verkligen tacksam över det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s