1. Jag är så jävla tacksam

Det här är Linneas jävla tacksamhets-utmaning, när hon ska vara tacksam i tio dagar och jösses så sällan jag verkligen hänger mig åt tacksamhet, men är det någonting som jag verkligen tycker är spännande, så är det amerikanarnas thanksgiving när de sitter och är tacksamma en hel kväll.

Om man hakar på Linneas tacksamhetsgrej, så ska man veta att hon avslöjar en grej i taget, så man har ingen aning om vad man signar up sig på. Låt gå. I dag är hon tacksam över sina vänner.

Så idag är jag också tacksam över mina vänner.

Jag har aldrig ingått i något stort bästisgäng och aldrig haft behov av att göra det. Jag hade en bästis i lekis, en i lågstadiet, samma i mellanstadiet, en ny till högstadiet, en annan på gymnasiet och någon ny på högskolan. Jag har aldrig liksom känt gentemot en bästis: du är helt ersättlig, men jag är väldigt onostalgisk när det gäller vänner. Man träffar nya och de finfina stannar kvar. När jag flyttade till Stockholm kände jag ingen här, men jag arbetade på ett kollo den allra första sommaren och lärde känna några av mina nuvarande allra bästa vänner. En av dem är hon som jag kallar Terriern. Liten och ettrig är hon. Jädrigt bestämd. Trots att hon varit skitpank de senaste åren: en av de mest generösa jag vet. Vi var ungefär de enda tjejerna på det där kollot som inte kände varandra sen innan, så vi delade rum och nu har vi varit bästisar i elva år. I början var vi nog inte lika mycket bästisar som vi är nu, men hon har gått igenom helvetet och då växte vi liksom ihop.

Jag brukar prata om relationskontot och jag tycker verkligen att det funkar att göra det. De relationer som jag vill satsa på gör jag insättningar på. Det brukar ge fin ränta sedan. Sedan finns det en del relationer som man gör massvis av insättningar på och där avkastningen är kass. Då får man ta ett beslut om man vill fortsätta göra insättningar eller om man vill lägga ner kontot. Obs! Det måste inte vara för evigt, man kan plocka upp sparandet senare igen. En del konton sätter jag in alldeles för lite på, för att kunna få så hög avkastning som jag får, men jag är ingen korkad människa. Jag vet att då får jag lov att anstränga mig lite en annan gång. Ett av de finaste mejlen jag fått var när jag ursäktade mig för en person som jag tycker jättemycket om, men inte hinner träffa så ofta som hon frågar, handlade om att hon finns kvar. Det är ungefär den finaste meningen man kan få höra. Just nu behandlar du mig som skit, men jag finns kvar.

Man kan ju vara tacksam över att man har människor som tycker om en. Och människor som man tycker så himla mycket om. Framförallt tycker jag att jag har haft tur med mina vänner. De är kloka, fina, roliga.