Födelsedagen för han som inte finns mer

Ni vet, den där killen som var så himla snygg som man trånade efter hela högstadiet men aldrig fick? Är ni sådana personer så att ni inte fick honom eller är ni sådana personer som fick vem ni ville?

När jag började i kanske nian blev jag plötsligt kär i en kille i åttan. Jag skriver kär, även om känslan av att vara kär när jag var 15 och kär nu är helt olika. Den här killen hade liksom gått klassen under mig sedan tvåan. Helt plötsligt bara blev han väldigt snygg i mina ögon. Och i väldigt många andras ögon också. Men jag var en jävla mes fram tills jag var kanske 25. Jag trånade på avstånd. När jag tänker på den här killen tänker jag på ett disko under handbollscupen. Det spelades Rednex Wish you were here och jag vågade inte bjuda upp. Jag vågade aldrig bjuda upp.

I gymnasiet blev den här killen ganska gänglig och liksom osäker i sin kropp och jag blev kär i en kille från Kumla i min klass istället. Han hade ankstjärt och jag kan för mitt liv inte minnas vad jag såg i honom. Så här i efterhand valde jag alltid fel.

Nå: snyggingen som var yngre än jag. Det är hans födelsedag idag. Men han har kört ihjäl sig på en motorcykel för minst fem år sedan. Han finns inte mer. Det är en himla märklig grej, det här med personer som jag var så himla hopplöst förälskad i. Och nu finns de inte mer. Döden är en vansinnigt skrämmande fiende, men trots det vill jag inte bli vän med den.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s