9. Så syns feminismen i min vardag

Man kan tycka att det jag och Okapin håller på med är petitesser, men jag tycker att det är ett hemskt spännande experiment.

Experimentet började i somras och jag var initiativtagare. Det tar jag inget extra för.

Okapin hade varit hemma i en hel vecka när jag var i Kambodja. Han hade i princip legat i soffan och kollat på film. När jag kom hem åkte han iväg ut på havet och kajakade i ett par dagar. Då dammsög jag, tvättade, städade toan och gick med massor av återvinning.  Jag hade läst hos Peppe om ett par som gav varandra hushållspoäng. På ett papper gav jag mig själv poäng för allt jag gjort när Okapin var borta.

Okapin blev först sur för att jag hade gett mig poäng för det (vi är uppenbarligen tävlingsmänniskor i det här hushållet) men sedan började vi poängsätta saker som vi gör för att hemmet ska fungera. Det vi oftast gör är att plocka ur diskmaskinen. Det får man 1 poäng för. Att vattna alla blommor (vi har massor!) ger 2 poäng. Att dammsuga har precis höjts från 2 poäng till 3 poäng. Okapin och jag har verkligen olika toleransnivå för hur dammigt det kan vara hemma. Jag har anpassat mig lite efter honom och han har nog anpassat sig lite efter mig. Vi har däremot gemensamt att vi konstaterar att det är ”fint hemma” när det är nystädat.

Det vi avskyr mest att göra och därför aldrig gör får man jättemycket poäng när man väl gör. Därför får man hela 2 poäng för att ta upp saker som man burit ner från förrådet upp i förrådet igen. Annars skulle saker som Okapin bar ner från förrådet få stå i hallen i evigheter. Och ärligt talat: jag är också väldigt dålig på att ta itu med saker. Vi ska inte tala om den blinkande glödlampan som ingen har gjort något åt på två år. Det ger nog tre-fyra poäng att ringa och fixa med att hyresvärden kommer och fixar den…

På sistone har jag börjat ge mig själv poäng för att jag skickar gratulationskort till gemensamma vänner och släkt. Det surar Okapin också för, men jag skulle jubla om han kunde skicka iväg några gratulationskort. Det är socialt väldigt uppskattat, så jag tycker att han också ska vårda relationer. Jag uppmuntrar honom faktiskt att göra det.

Jag tror att många som inte deltar i experimentet tycker att det kan ses som småaktigt och krångligt, rentav barnsligt. Men för oss har det varit väldigt bra att synliggöra det vi gör och vi ligger nästan alltid på i stort sett samma poäng även om jag leder lite oftare än vad Okapin gör. Okapin påstår att det är för att jag är så generös med poäng till mig själv. Jag påstår att det är för att jag helt enkelt plockar och pillrar mer än vad han gör.

Man får såklart poäng för om man skruvar upp en hylla, lagar en punktering eller byter batterier till fjärrkontrollen till teven. Det händer dock sjukt sällan att vi gör sådant. Vi har varken bil att laga eller meka med eller gräsmatta att klippa heller. Det är ju annars sådant som brukar anses som ”manliga sysslor” och det är klart att det ger poäng. Vi har ofta en dialog om när vi tar poäng. Vi säger: ”nu rensade jag avloppet, det tar jag en poäng för” och ibland säger den andra ”Va?!”, ibland säger den ”Självklart”. Ibland säger den  ”Gud vad bra! Ta två!” och då brukar vi inte protestera.

Feminism i min vardag handlar med andra ord om att jag kämpar för att det inte ska förutsättas att jag är den som håller igång relationer, projektarbetar eller gör saker som jag tycker är sjukt tråkiga men förväntas ta ansvar för på grund av min vagina. Det är ett pågående projekt. Många tror ju hemskt många saker om mig endast för att jag råkar identifiera mig som heterosexuell cis-kvinna i fertil ålder.

IMG_5106

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s