6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

dumheter.

I min vardag åker jag fram likt en rodel-kälke. Mitt liv fungerar. Men emellanåt ligger grus i min rodelbana. Emellanåt är friktionen så enorm att jag inte kan ta mig framåt. Det är:

* En storbloggare som slickar i sig alla feminismens vinningar, men som påstår att den inte behövs.

* Rubriker om sexualbrott där män fråntas hela sitt människovärde eftersom det inte avkrävs att männen ska kunna kontrollera sin egen sexualitet eller kunna kommunicera med sina medmänniskor.

* Företagare som har ärvt sin titel av sin pappa, som tycker att kvotering är någonting som gör bolagsstyrelser sämre.

* Med mera.

* Med mera.

Jag är Johanna, 34 år, som tycker om att bada badkar, läsa böcker och ha picknick. Jag vill, likt ett djungeldjur, få göra det jag tycker om utan att bli störd, men det finns personer som inte vill låta mig vara i fred. Jag tar inte på mig min feminism som en klänning, kavaj eller asseccoar. Paradoxalt nog är feminismen ett par glasögon som man inte kan ta av sig när man väl har satt dem på sig och de där glasögonen gör att man måste leva med en bubblande, svidande ilska i bröstkorgen för det man ser kan man inte göra ogjort. Det svåraste med att vara feminist är att se orättvisor och inte kunna åtgärda dem.

Rubriken kommer härifrån.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s