Dessutom representerar H&M i många avseenden precis det jag tycker som sämst om; viljan att betala så lite som möjligt, för så mycket som möjligt. Själva idén att köpa något för att använda vid ett enda tillfälle. Att betala en sådan låg summa som möjligt, men låta någon annan betala ett oerhört högt pris (det borde vara omöjligt att tillverka en t-shirt för 49 kronor – med tanke på alla människor som på något sätt är inblandade i produktionen eller försäljningen av den). Invändning: alla har inte råd att handla t-shirtar för 500 kronor. Nej, det vet jag. Men för summan av 49 kronor betalar likväl någon annan än den som bär t-shirten priset för den.

Läs gärna Nawal El Sadaawis kritik mot H&M som tidigare publicerats i tidningen VI. Den handlar om hur fackföreningar förbjudits i Egypten och hur multinationella företag utnyttjar detta genom att betala sina arbetare mindre än en minimilön. I Egypten arbetar en av fem kvinnor som förvärvsarbetar inom textilindustrin. Tyvärr är texten något rumphuggen. Texten går från att handla om Nawal El Sadaawi, till att handla om H&Ms roll i den egyptiska revolutionen, men där slutar den. H&M ger ett intetsägande svar och tid, utrymme eller någonting annat hindrar skribenten från att gräva vidare.

*

Vid tillfälle ska jag skriva om mina egna strategier i mitt projekt medvetenhet, återhållsamhet, shopping*detox. Ett steg är att undvika tidningar som ELLE och Damernas värld (ja, jag har läst dem!), men även Vi Läser. Indirekt eller direkt är detta tidningar som uppmanar till konsumtion, oavsett om det är av kläder, smink eller böcker. Fall icke i frestelse. Sedan twittrar någon om de nya böckerna i klassikerserien. Det ser snyggt ut! Men har sidorna en svart kant? Som ett svart snitt på böckerna? Är inte det lite Styxx? Och inte som att Styxx är någonting dåligt, utan som: tänk själv.

* Obs! att jag hatar ordet ”shopping”. Och köpstopp. Lika mycket klassmarkör som teppanyakihäll.

Bild: härifrån.

När jag kom hem idag hade lönebeskedet kommit. Jag gjorde mig ärenden utomhus, dröjde vid kuvertet, öppnade de andra breven först. Alla de andra breven. Tillslut kunde jag inte dra på de tråkiga beskeden längre. Jag öppnade kuvertet. Och se där! Vilken trevlig överraskning.

Jag har skrivit det förut, i helt andra sammanhang, men det som såg ut att bli raggmunk, blev plötsligt kaviarpastej!

vi slog oss ner bredvid varandra i soffan (vid köksbordet hade också fungerat bra) och kom överens om vad vi skulle äta måndag, tisdag, onsdag och torsdag den här veckan. Gladys, som är guck i pitabröd, fattoush, som ni får googla om ni inte vet vad det är, potatismos och fisk (för Okapin, guck för mig) samt en mangoldsallata med knapriga rotfrukter.

Sedan gick vi ner till Ica Maxi och handlade allt vi behövde. Vi high fivade varandra i snöyran på väg tillbaka och applåderade vår framförhållning.

På fredag får vi gäster och det handlade vi inte till. Då ska vi kanske göra canneloni. Vi övade igår och den blev inte så god. Det blir den aldrig när vi gör. En gång åt jag en god canneloni. Jag tänker ofta på den och undrar hur svårt det egentligen ska vara.

I det här huset har min morfar växt upp. Sedan växte min mamma upp här. Jag växte till viss del också upp här. Vi var här (där) en gång i veckan och jag kunde alla skrymslen, alla vrår, i huset, garaget, ladugården, ladorna, magasinen, i hagarna och i skogen. För tio år sedan flyttade de, mormor och morfar, från det här huset, till ett mindre hus i en tätort. Den tätort där mina föräldrar bor och i den tätort där jag faktiskt växte upp.

Jag tycker att det känns som ett litet svek mot mormor och morfar att erkänna att vi inte har så bra kontakt med varandra, ingen nära relation. Med min mamma har jag en nära relation och jag tycker nog att de har en nära relation till min mamma, men de vet ingenting om mina drömmar, ingenting om vem jag egentligen är. Jag träffar dem ett par gånger om året, redovisar större förändringar. Jag skulle gärna inleda ett djupare samtal med dem, men vi kommer aldrig dit. Kanske är det snarare gentemot min mamma som jag tycker att det är ett svek att liksom yttra faktumet ”jag har ingen nära relation till min mormor och morfar”.

När jag var liten sov jag förhållandevis ofta över i huset på bilden. Jag och min storasyster eller min kusin lekte obekymrat i det stora huset och runtomkring. Vi kravlade oss ner för trappan på morgonen och jag minns filmjölk med flingor och strösocker. Jag minns mormors pannbiffar som jag älskade och att hon serverade kött som vi tuggade så länge att det blev som tuggummi. Vi fick spotta ut det i servetten. Jag minns paradrätten kött i sås. Jag tror aldrig att jag har fått ris när jag har varit hos mormor, däremot odlade de egen potatis som jag hjälpte till att plocka. Jag hjälpte även till när höet skulle in och jag plockade sten från åkrar och de stenar som jag inte orkade kunde min morfar (som är nästan sextio år äldre än mig) ta upp. Mormor och morfar hade ett par katter, alltid minst en, de tigerrandiga katterna försvann alltid eller dog. Jag har gosat med massor av kattungar, som min morfar sedan har dränkt. Jag har lekt med lamm, griskultingar, jag minns kalvtungor, men jag har endast mycket svaga minnen av när mormor och morfar hade kor. Kalkonerna var jag rädd för. Fåren var så tama att de följde oss som hundar.

Jag unnar varje unge en sådan uppväxt som jag hade. Jag unnar alla ungar en hel bondgård att leka på, en garderob med mormors 60-talsklänningar att klä ut sig i, djur och slakt och älgjakt. Jag var inte med vid slakten, men jag minns synen och lukten av nyslaktad gris när vi kom dit och min mamma skulle hjälpa till att stycka.

Det som inte syns på bilden är ett slags uterum som låg bakom huset, där vi åt middag och fikade när det var varmt. Vad vi inte satte något särskilt värde på då, men som jag saknar nu är de utbredda ängarna bakom mormors och morfars trädgård. Både mormor och morfar fyller år på sommaren och särskilt de kvällarna gick solen till slut ner långt borta vid stora silosar i horisonten.

Jag har aldrig saknat att ha en nära relation med min mormor och morfar, det har alltid varit så självklart att de visat ett artigt ointresse för mig och min syster och mina kusiner, jag har aldrig hört mina morföräldrar säga Jag älskar dig till min mamma, de är mycket tacksamma för allt som min mamma gör för dem, men ömhetsbetygelser kan jag inte påminna mig. Jag har aldrig saknat att ha en nära relation med min mormor och morfar, men det känns ändå som ett avgrundsdjup att erkänna för sig själv: de är min mormor och morfar, de har aldrig behandlat mig dåligt, men känner varandra: det gör vi i egentlig mening inte.

Jag tror att ni kanske har hört svaren cirka 10 000 gånger, möjligtvis är den om insekten helt ny. Nu äntligen ska ni få veta! * Klipp ut och spara * Snart är Harald Treutiger tillbaka i rutan med 10 000 kronors-frågan om Kaozy. Känner ni vittringen av segerchecken?

Nämn något som gjorde dig glad igår: En semla.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Jag fönade håret. Min nya fön är, som jag tror att jag har nämnt, fan-tas-tisk, men mitt hår är rätt o-fan-tas-tiskt så summan är konstant.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Läste igenom min reader. Förut kunde jag ha över hundra olästa inlägg där om jag inte kollade på en dag, men så är det inte längre. De jag följer verkar skriva mindre nuförtin. Jag har att läsa ändå, så jag bekymrar mig icke för utvecklingen.
Det sista du sa högt? Nej, nu blev det lite tjatigt, jag tror jag byter.
Det senaste någon sa till dig: Ja, det där lät inte så bra.
Vad har du druckit idag? Kaffe med mjölk, kaffe utan mjölk, vatten, äppeljuice och faktiskt jordgubbssaft.
Vad var det senaste du åt? Vår The Schulmans-inspirerade fredagsmiddag: pommes, bea, schnitzel. Till detta äter jag gelé (!!!) och Okapin ketchup. Jag skulle aldrig kunna äta bea och ketchup, men jag har förstått att många tycker att det är mitt geléval som är det skumma.
Vad var det senaste du köpte? 200 frimärken. Vi har skickat en ny bok till tidningsredaktionerna.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Gråvit.
Vad är det för väder hos dig nu? Kallt och grått.
Godaste glassmaken? Jättesvårt val. Hallon/lakrits, polka, toffee/vanilj, någon slags nöt eller typ kaffechoklad.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej.
Sover du tungt? Jag vet inte riktigt, jag sover nog mellantungt. Jag drömmer mina vardagliga drömmar (i natt åkte jag färja med Sessan – det var så här dramatiskt: vi letade efter poolen och åt en fruktsallad) och vaknar inte av att Okapin snarkar, harklar sig eller gnisslar tänder, men om smultronen är här sover jag väldigt lätt och vaknar vid minsta host.
Drömmer du mardrömmar? *Peppar peppar* Det var väldigt länge sedan. Jag drömmer dock förhållandevis ofta att jag är jagad av torpeder/människor som vill döda mig, men det går mest ut på att jag håller mig undan (med framgång).
Trivs du med ditt jobb? Oh ja, men det är lite splittrat ibland.
Favoritklädsel? En stickad klänning från Patouf som jag använt osunt mycket de senaste veckorna. Tur att den är i naturmaterial.
Favoritlåt just nu? Kolla:

Vad ser du om du tittar till höger? Vår sideboard med två gröna glasskålar, en garderobsblomma och en jordglob. Samt ett Fletch-tryck.
Vad gör dig glad just nu? Att vi har hallon/lakritsglass i frysen.
Vad ska du göra härnäst? Äta glassen och titta på The Wire.
Höger el vänsterhänt? Helt vanlig höger.
Humör just nu? Mys!
Favoritgodis? Choklad med fyllning, kritor och nötgodisar.
Kläder just nu? Myxbyxor, vit t-shirt.
Sommarplaner? Jobba, förmodligen. Eller plugga. Carpe diema.
Hur många kuddar sover du med? Två.
Morgon eller nattmänniska? Natt eller åtminstone kväll. Verkligen ingen morgonmänniska.
Vad är viktigast för dig? Att folk som jag tycker om mår bra.
Är du kittlig? Nej, inte så mycket.
Snarkar du? Nej.
Stjärntecken? Stenbock.
Äckligaste insekten? Kackerlacka. På maskeraden förrförra hösten (Kom som din fobi) var jag därför kackerlacka.
Stökigt el välstädat? Välstädat, men inte för cleant.
Vad längtar du mest efter just nu? Värme, flocken, februarilönen (alltså den som kommer i slutet av februari).

Dock att nu ska kyl och frys och spis bytas ut. Linoleummattan ska bli parkettgolv. Hyrorna ska skjutas i höjden. Så kan det gå.

7.15 intas frukost. Kaffe, juice, smörgås med ost och tomat. Vanlig frukost just nu. Tidigare (gud, så navelskådande detta blir!) åt vi havregrynsgröt med sylt och mjölk i flera år, men det har vi tröttnat på nu. Notera hur vi har anammat kock på tv-trenden med att förbereda för kommande moment, genom att redan ha förberett mjölken i kaffemuggarna.

I skolan jobbar vi med en särskild bok om Sverige, där eleverna skriver om såväl Sverige som det som till för ungefär ett halvår sedan var deras hemland. Jag har tio elever från Palestina, Azerbadjan, Syrien, Ukraina, Egypten, Mongoliet och Kurdistan i mitt klassrum. Texten här ovan har eleven inte formulerat på egen hand. Jag är lite tveksam på tema-rema i den. Det är alltid svårt. Jag jobbar med de här eleverna två dagar i veckan. De andra dagarna jobbar de med min kollega. Våra scheman är så tajta att vi har ungefär en timme per vecka på oss att få ihop verksamheten. Det är också svårt.

Vi hade rast och jag är ute med mina elever alla raster. Det blir lugnare så och jag har inget emot att vara ute. Det är en av fördelarna med mitt jobb. Jag är utomhus minst en timme varje dag och den timmen är alltid förlagd när det är dagsljus. Jag inbillar mig att jag blir lite piggare av det. I dag hade någon tappat sin mössa i en vattenpöl. Jag tog upp den och lade den på en bänk. *Helgon*

En av nackdelarna med att dela klassrum med en kollega är att det blir fasligt stökigt. Jag fick psykbryt och slängde massor. På köpet hittade jag tre-fyra böcker som varit försvunna. Jag inbillar mig att det är enklare att få eleverna att hålla ordning om man själv håller ordning. Och jag tycker att det är viktigt att eleverna håller ordning. Överhuvudtaget tycker jag att det är viktigt att alla gör sitt bästa för att hålla ordning om man är flera som delar på ett rum. Till exempel tolv stycken.

Vilket mys, va? Vi har inga gardiner i klassrummet, vilket jag tycker är synd, men de måste vara flamsäkra och det känns som ett stort (oöverstigligt) projekt att skaffa sådana. Dessutom står stora byggnadsställningar utanför fönstret (vilket ni kanske anar på den här bilden och ser ganska tydligt på bilden under) – de har stått där i all evighet (=cirka 4 månader eller så) eftersom de bytt vartenda fönster på hela skolbyggnaden. Byggnadsställningar är inget Elle interiör-tips för mysig klassrumskänsla.

När eleverna gått hem, klockan ett (en del elever går till andra lektioner tillsammans med sin klass då – de små (unga) eleverna går hem eller till fritids), går jag in i vårt arbetsrum som ligger mitt emot klassrummet. Jag har bara haft arbetsrum i ett och ett halvt lärarår. Det är värsta lyxet. Tidigare fick jag sitta i klassrummet, där det samtidigt var fritids. Det är lärarvardag. I arbetsrummet har jag inte städat som synes. I det här rummet har jag dator och skrivare. Där kan jag sitta i timmar och förbereda, men jag har inte så värst mycket planeringstid. Lyckligtvis producerar mina elever inte särskilt mycket text heller. Allting som mina elever producerar eftersom jag kräver det, vill jag ge schysst med feedback på. Om de anstränger sig, vill jag anstränga mig tillbaka. Inte bara ett ”bra!” i nedre, högra hörnet alltså.

Sedan tog jag en mejlpaus och rast, vilket man ser här. Jag jobbade lite med mitt andra jobb. Jag kollade om mötestider kunde bytas och mejlades med mina andra kollegor. Det är sällan jag tar rast på mitt jobb, för det kräver att jag hittar någon att snicksnacka med i personalrummet. Det gör jag inte ofta efter klockan ett, när jag är lektionsfri och har möjlighet att ta rast. Många av mina kollegor tar rast i samband med elevernas lunchtid, men jag kan inte göra det eftersom jag som sagt är ute med mina elever. När jag hade mejlats klart gick jag ner till personalrummet, trots allt. Det var ingen där, så jag plockade ur diskmaskinen och kastade förbannelser efter kollegor som inte diskar sina muggar.

I plastfickan ligger morgondagens planering samt uppkopierade papper som behövs. Eleverna som jag har i min klass har praktisk-estetiska ämnen med sina klasser plus en del andra individuella lösningar och det gäller att vara väldigt flexibel, eftersom det blir ett par förändringar i veckan och jag har antingen många fler elever än jag förväntat mig och planerat för eller färre. I dag var det dock en bra dag. Den innehöll förändringar i schemat, men jag visste om förändringarna och hade planerat för dem. Dessutom kunde jag visa en av eleverna till träslöjden utan att de andra eleverna gjorde kaoz.

Sedan hade jag läxläsning och försökte förklara för eleverna som kom dit vilka bråktal som ligger mellan två fjärdedelar och tre fjärdedelar. Det var verkligen jättesvårt. Vi hade behövt ett par pizzor eller tårtor att dela. Jag tycker mycket om läxläsningen. Men jag är inte vidare förtjust i läxor. Jag tror att det finns andra sätt att lära barn att ta ansvar på. Läxor innebär onödiga konflikter mellan barn och föräldrar och eleverna lär sig ju med tiden att de kan strunta i att göra läxorna i femtiohundra år, för det enda det innebär är ett par möten med föräldrarna och en himla massa tjat. De når målen ändå eller så når de inte målen ändå. Om måluppfyllelsen vore avhängig läxorna, vore svenska skolan verkligen illa ute.Eller så är det just en del av problemet och ytterligare ett exempel på hur barn till rika föräldrar gynnas (eftersom de har råd att köpa läxhjälp (och nu dessutom göra skatteavdrag)).

Sedan: maken till dum reklam! Jag gjorde en ytterst osmidigt förflyttning i t-banevagnen för att kunna fotografera idiotin.

Här är broccoligratäng med dubbel ost (vanlig ost och haloumi). Och bechie. Mäktigt som fan, för att vara ärlig.

Jag borde bli matfotograf. Tycker ni inte? Sojachorizo och broccoligratäng med dubbel ost. Det kommer vi inte göra igen. Vi tittade på första avsnittet av JJ Abrams nya serie. Ganska Lostig ju: utspelar sig på en ö (Alcatraz) och innehåller övernaturliga (?) inslag. Vi gillade så pass mycket att vi snart ska titta på avsnitt 2.

Den här löpsedeln förresten. Vilket löjl, tycker jag. Den påminner mig lite om FB-gruppen Vita kränkta män, förutom att Silvia är en kvinna. Jag tror att vit man inte är ett kön och en hudfärg, utan ett sinnestillstånd. Jag blev lite kränkt av att det serverades snömodd med jävla in på kroppen-kyla idag, men inte blev det en löpsedel av det. Man kan inte leva sitt liv i ludd, är vårt motto här hemma.

SLUT.