Igår: jag marinerades i lyxfällanångestens våndor när jag gjort månadens ekonomikör och noterat hur mycket jag skulle betala i räkningar den här månaden. Det hade gått an, om jag hade fått normallön, men nu jobbade jag ju bara på skolan från nionde januari.”Skit i det, skit i det – tankarna är våta och måste hänga på tork över natten”, mantrade jag inuti, men tankarna löd inte. “Dra åt helvete”, tänkte jag. De stannade kvar. Tillslut somnade jag, drömde fragmentariskt, men inte dramatiskt. Körde en ångestvända i dag också, passade till och med på att bli osams med Okapin för att skingra tankarna.
När jag kom hem idag hade lönebeskedet kommit. Jag gjorde mig ärenden utomhus, dröjde vid kuvertet, öppnade de andra breven först. Alla de andra breven. Tillslut kunde jag inte dra på de tråkiga beskeden längre. Jag öppnade kuvertet. Och se där! Vilken trevlig överraskning.
Jag har skrivit det förut, i helt andra sammanhang, men det som såg ut att bli raggmunk, blev plötsligt kaviarpastej!
